SKÄKTA ʃäk3ta2, sbst.3, äv. (numera föga br.) SKÄFTA ʃäf3ta2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(skäfta 1921. skäkta (-ckt-) c. 1750 osv.)
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med SKÄKTA, sbst.1; formen skäfta (om ej felskrivning) sannol. ombildn. av skäkta]
1) (numera nästan bl. i vissa trakter) insekten Cimex lectularius Lin., (vanlig) vägglus; äv. allmännare: insekt tillhörande familjen Cimicidæ. Med .. Sqvattram eller .. (mynta) i sängarne kan man fördrifwa skäktor. Linné Diet. 2: 44(c. 1750). Thomson Insect. 117(1862; allmännare). (Till landskinnbaggarna höra) vägglöss (skäktor), hvilka äro vinglösa och suga blod. Holmström Naturl. 1: 143(1888). Skäktor och löss går väl an, svärmödrar i huset är värre. Ström SvenskOrdspr. 286(1926). Här finns skäktor och loppor och mal, här behöver nog osa (av naftalin). Martinson VägUt 74(1936). — jfr VÄGG-SKÄKTA.
2) [bildl. anv. av 1] (föga br.) skom. på becktråd: ojämnhet l. knut. Det var mycket noga med att becktråden vid alla de sömnader som hörde till skomakeriet .. var fullkomligt jämnt spunnen, så att inga knutar eller skäktor förekom i densamma. Forssell Handskom. 35(1920; från Närke).
Ssgr (till 1): A: SKÄKT-JAKT. (nästan bl. i vissa trakter, mera tillf.) jakt på vägglöss. Vi lyfte på tavlorna, tände en tändsticka och spetsade .. (vägglössen) på knappnålar. Det kallades: skäktjakt vid bloss. MinnHbgSkola 21: 13(1954).
B (†): SKÄKTE-SLÄKTE(T). i äldre systematik uppställt, den nutida familjen Cimicidæ (vägglöss) motsvarande släkte (Cimex Lin. l. Acanthia Fabr.). Dahlbom Insekt. 127(1837). Rebau NatH 1: 666(1879).
