publicerad: 1975
SKÄRA ʃä3ra2 l. ʃæ3ra2, sbst.6, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkrSläktFUggla 3: 20 (1558) osv.) ((†) -er VgFmT I. 8—9: 90 (i handl. fr. 1554), Risingh LandB 18 (1671); -ar Rålamb 13: 98 (1690); -ur HFinlH 4: 297 (1556)).
Ordformer
(sker- (sche-) 1554—1639. skär- (skiä-) 1538 osv. -a 1538 osv. -e 1541 (: med(t) .. skäre)—c. 1580 (ss. uppslagsord). -o 1541 (: medh skäro)—1639 (: med Skäro). -u 1623 (: medh een skäru)—1639 (: medh En skeru))
Etymologi
[fsv. skära (i bet. 3), sv. dial. skära (i bet. 1, 2 a, 3); motsv. nor. dial. skjera (i bet. 3); till SKÄRA, v.2; i bet. 1 åtminstone delvis sannol. ombildning av SKÅRA under påverkan av SKÄR, sbst.2, o. SKÄRA, v.2]
1) (†) skåra (se SKÅRA, sbst. 1); äv. = SKÅR-DIKE. Risingh LandB 18 (1671; i pl., om diken). Thesse Lafwar (som äro avsedda att skjutas ut o. in genom fönstren i ett växthus) skole lutha neder åth, wara heelt täthe 2. eller 3. allnar .. brede, 4. eller 6. allnar långe, och gå på ruller uthi theras Skähror. Därs. 37. Broman Glys. 1: 60 (c. 1730; på karvstock). Ekblad 71 (1764).
2) om (del av) skärredskap o. dyl. l. skärande kant; jfr 3.
a) om skärande redskap l. redskapsdel o. d.; jfr 3 (c α).
β) (†) om skärande del i skärlåda (se d. o. 1). (En kaka lim) sönderdelas i tvenne delar efter längden, som nedläggas i hvar sin särskilda låda, der de med tillhjelp af en med flera knifvar försedd skära sönderdelas i tunna blad. TT 1871, s. 231.
γ) (†) skär (se SKÄR, sbst.2 4); särsk. om plogrist; äv. i utvidgad anv. om plog l. plogliknande redskap (i ssgn RIST-SKÄRA). Bilen (på en bröstplog är) en half aln bred, och Skiäran eller Risten intet diupare stält än til 4. tum; så at han ej må giöra större fåra, än en god half aln bred på bottnen, och 3. eller 4. tum diuper. Stridsberg Åkerbr. 130 (1727). Fig. 2 (på en bild av en jordborr) är det andra stycket (av borren), ägandes wid c en skruf, och wid d en skära. Gadd Landtsk. 1: 247 (1773). — jfr RIST-SKÄRA.
3) [eg. specialanv. av 2 a] till avmejning av säd (l. annan gröda) l. till lövtäkt o. d. använt redskap bestående av ett jämförelsevis kort, i regel starkt böjt, eggförsett blad som är fäst i (vinkel mot) ett kort skaft; jfr 4 o. LIE, SIGD, SIKEL, sbst.2 (Anm. I Sv. o. andra områden med modernt lantbruk används redskapet ej längre vid skörd.) (Lat.) Falx (sv.) lijye, skära. VarRerV 43 (1538). Upskära Säden, är wel thet brukeligaste medh krokota Skäror, men bäst hollas the Skäror som fijlade äro lijka såsom granna Sågar, ty the skära strån aff uthan stort ristande. Risingh LandB 27 (1671). Mörkret hade för längesedan fallit på, innan patron kom hem, men halfmånen, som stod likt en skära öfver trädtopparne, och de gnistrande stjernorna upplyste vägen. Roos Strejk. 49 (1892); jfr 4 b α. På mindre gårdar i Jämtland får man ofta se bönder skära kornet icke med lie utan med en stor, krokig kniv, som kallas ”skära”. Sandström NatArb. 2: 59 (1910). (Det är ett nöje att) med den klassiskt formade skäran skörda sparrisskotten allteftersom de skjuta upp sina ljusgröna, fjälliga hjälmhattar ovan jordytan. Randel SpisSpett 80 (1927). Då man skulle skära (taga av) potatisblasten, användes antingen en skära (päronskära, liekniv) eller en utnött, kort lie. Levander DalBondek. 1: 266 (1943). I slåttertider ser man (i Anienes dalgång i Italien) rader av män, som med skäran som enda verktyg skär säden och binder för hand så fort man skurit av ett tillräckligt antal strån. Ymer 1955, s. 194. — jfr HAND-, HÖ-, LJUNG-, LÖV-, RÖR-, SÄDES-SKÄRA m. fl. — särsk.
a) ss. symbol (för jordbruk) i Sovjetunionens riksvapen o. flagga; äv. ss. symbol i märke att bära på klädedräkten; jfr c. Riksvapnet .. består för SSSR af en skära och en hammare, anbragta på ett jordklot, som framställes belyst af solstrålar och omgifvet af ax med inskription på sex språk ..: ”Proletärer i alla länder, förenen eder!” 2NF 38: 114 (1925). (Ett antal afghanska flygofficerare som utbildats i Ryssl.) buro ännu sovjetaviatörernas mörkblåa uniformer, men några hade tagit bort hammaren och skäran i mössan. Mohn Afghan. 67 (1930).
b) om skära (l. lie) l. skärformigt (l. lieformigt) skärande järn använd (använt) ss. vapen (på forntida stridsvagn o. d.); jfr c. (De vagnar som filistéerna brukade i krig) hafwa hafft skarpa Jern och Skäror på både sijdor om sig. Rudbeckius KonReg. 216 (1615). Til at .. skada .. Fiendens .. Skiep, bunde och häfftade .. (invånarna i Tyrus) vppå starcka bräder och stänger en hoop Järnklämmor .. Anckar och Skiäror, på thet at när the medh ett .. ther til beredt Krijgztygh sådanne tilrustade Planckar fortstötte, the tå kunde .. kasta them in vppå Skiepztogen. Sylvius Curtius 288 (1682). Rabbe PVetA 1770, s. 5.
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b, 4); särsk.
α) (mera tillf.) om eggförsett redskap som liknar bladet på en skära; jfr 2 a, 4. Kvinnan öste med en rykande skopa skålhett vatten .. över svinkroppen i tråget. Sedan skrapade hon svålen på ett rytmiskt, vant vis med en glimtande skära av stål. Aronson Medalj. 188 (1935).
β) om skära (l. lie) ss. dödens attribut (jfr LIE d); förr äv. [möjl. utgående från en icke anträffad eg. bet.: kniv l. svärd (jfr 2)]: tuktande l. straffande kniv l. svärd l. dyl. Gudh (har) ibland sökt honom (dvs. den avlidne) medh sin Rättfärdighetz skära, och thet på åthskillige sätt, besynnerlig nu genom een långwarig och ganska swår Siukdom. Rudbeckius JMatthiæ 32 (1670). Nu hade döden wäl af staden hunnit bära / Det oförtienta rof, som fallit för hans skära (dvs. änkans son i Nain); / Och (osv.). Kolmodin QvSp. 2: 90 (1750). Om sorg och saknad kunna skörden mogna, / för skäran snart stå redo mina år. Levertin NDikt. 40 (1894).
4) [specialanv. av 3 c] om icke eggförsett redskap l. om föremål o. d. som liknar en skära (i bet. 3).
a) (†) om visst icke skärande redskap. Skära är namnet på en liten bred krok, eller art af luta, på en järnten, hvarmed afstråket, vid stora silfverdrifningar på härd, drages ifrån det nedsmälta verkblyet. Rinman (1789).
b) om andra mer l. mindre skärformiga föremål l. företeelser. Horisontens rand sig sänker (då man vandrar uppför åsen), / hafvets morgonljusa skära / blänker / alltjämt mera nära. Ekelund Syn. 46 (1901). — särsk.
α) om månskära; stundom äv. om skärformig synlig del av den uppstigande (l. nedgående) solen l. av solen vid solförmörkelse l. av jorden sedd från månen. Lunas nyslipade blanka skära. Törneros (SVS) 1: 110 (1824). Hedin Transhim. 1: 352 (1909; om del av solen). Den belysta delen av jorden förminskas efter hand. Snart är blott en färgskimrande skära (av jorden som tänkes sedd från månen) kvar på den kolsvarta himlen. Dens. Pol. 2: 595 (1911). Den kalendariska månmånaden, vars längd i genomsnitt rättar sig efter den synodiska, räknas ursprungligen från den dag, då nymånens skära för första gången synes på aftonhimmeln, och räcker till nästa gång detta sker. NordKult. 21: 2 (1934). — jfr MÅN-, NYMÅN-, SILVER-, SOL-SKÄRA.
β) [jfr motsv. anv. av t. sichel] anat. om hjärnskära; numera i sht i ssgn HJÄRN-SKÄRA. Wikforss 2: 602 (1804). Stora Långfållen, Skäran .. är den längs efter hufwudskålens medellinie gående perpendiculera production från hårda hjernhinnan, hwilken (osv.). Florman Anat. 2: 7 (1830). — jfr HJÄRN-, LILLHJÄRNS-SKÄRA.
γ) (†) hos fiskar: bågformigt, av bindväv bestående utskott som går från linsen till ögonkavitetens nedre del (o. förskjuter linsen bakåt vid seende på långt håll), ”processus falciformis”. Man har .. observerat, att ögonen hos de vertebrerade djurens embryoner på inre sidan visa märke efter en öpning i Iris och åderhinnan, som hos fiskarne ofta blir permanent .. och utbildar deras så kallade skära (falx). TLäk. 1833, s. 207.
5) (förr) om ett antal ark som samtidigt (tillskars o.) doppades i limkaret l. efterarbetades, hand. Ambrosiani DokumPprsbr. 381 (1923).
Ssgr (till 3): A: SKÄR-BALJIG. (numera föga br.) som har skärformig balja (se balja, sbst.1 2 c); förr särsk. i uttr. skärbaljig kloärt, växten Astragalus falcatus Lin., skärvedel. Wahlberg Foderv. 209 (1835: Skärbaljiga Klo-ärten). —
-BEN. [jfr t. sichelbein] zool. om skärformigt ben i handen (se hand 15) hos mullvad. 4Brehm 5: 187 (1923). —
-BLAD.
1) blad på skära.
2) bot. växten Falcaria vulgaris Bernh. (som har skärformiga småblad), skärfloka. Ursing SvVäxt. Faner. 115 (1944). Selander LevLandsk. 401 (1955).
Ssg: skärblad-mossa. bot. till -blad 1: mossan Paraleucobryum longifolium (Hedw.) Lœske (som har skärformiga blad). Krok o. Almquist Fl. 2: 54 (1907). —
-FLOKA. [jfr t. sicheldolde] bot. växten Falcaria vulgaris Bernh. (som har skärformiga småblad), skärblad; förr äv. allmännare, om (växt av) skärfloksläktet. Fries BotUtfl. 3: 220 (1864). Dens. Ordb. 111 (c. 1870; om släktet). 2SvUppslB 26: 580 (1953).
-FORMAD, p. adj. (skär- 1911 osv. skäre- 1903—1906) (som gjorts) skärformig. Rosenius Himmelstr. 274 (1903; om svärd). —
-FORMIG. (skär- 1804 osv. skäre- 1852) som har formen av en skära l. (vanl.) av det starkt krökta bladet hos en skära; äv. ss. adv.; jfr halvcirkel-formig. Wikforss 2: 602 (1804). Sex eller sju dagar efter det att månen visade sig såsom en .. skärformig strimma, antager han formen af en halfcirkel. Lindhagen Astr. 378 (1860). Bladen (av det utdöda växtsläktet Drepanophycus) äro ibland korta och tagglika men ibland rätt stora (intill 2 cm långa och då skärformigt böjda). VäxtLiv 4: 514 (1938). särsk.
-KLÖVER. (†) växten Medicago falcata Lin. (som har skärformiga baljor), gul l. svensk lusern. Nyman HbBot. 326 (1858). Juhlin-Dannfelt (1886). —
-SMED. [fsv. skäru smidher] (förr) smed som tillverkade skäror. Lind (1749; under sichel-schmidt). —
-TRÅG. [jfr t. sichelwanne (tidigast använt av den svenske geografen E. Ljungner 1930), varefter eng. sickle trough] geol. skärformigt, flackt klippbäcken utgörande en glacial bildning, skärformigt tråg. 2SvUppslB (1953). —
B (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄRE-FORMAD, -FORMIG, se A. —
Spoiler title
Spoiler content