[sv. dial. skässla; sannol. avledn. av SKÄTTA, v.2; möjl. dock (delvis) etymologiskt identiskt med SKÄXLA]
(†) skrämma (fisk). Kan ock wäl finnas några så kargha, som färdas medh stödninge Eld (dvs. bloss för ljustring) i wikarne om hösten effter helgon messo, sketzla fijsken, och således förderfua Lyntninge fijske. MeddNordM 1897, s. 106(i handl. fr. 1653; rättat efter hskr.).
SAOB
