publicerad: 1975
SKÄTTA ʃät3a2, v.1 -ade (BoupptVäxjö 1802 (: osjättader, p. pf.), SvT 1852, nr 185, s. 4 (: skättadt, p. pf. n.), osv.) ((†) p. pf. skätt BoupptVäxjö 1830 (: oskätt)).
Ordformer
(skjett- (sie-) 1754 (: siettefallswäf)—1809 (: skjettefallssärkar). skätt- (sjä-, skiä-) 1797 (: Skiättestohl), 1802 (: osjättader, p. pf.), 1852 osv. skät- 1782 (: skätefalsgarn))
Etymologi
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.) skäkta (lin o. d.). Lin kan skättas för hand eller med maschin. SvT 1852, nr 185, s. 4. Skättegille (hölls), då linet skättades. Nilsson FestdVard. 64 (1925). jfr: Osjättader Hör. BoupptVäxjö 1802.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.): A: SKÄTT-AVFALL~02 l. ~20. skäktavfall. SDS 1918, nr 292, s. 4.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht i skildring av ä. förh.): skättefalls-garn. skäktfallsgarn. BoupptVäxjö 1782.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content