SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄTTA ʃät3a2, v.2 -er, skätte, skätt, skätt.
Ordformer
(förr äv. schä-, sjä-)
Etymologi
[sv. dial. skätta, skäta; möjl. etymologiskt identiskt med SKÄTTA, v.1 (se GBergman i MeijerbArk. 6: 138 (1944)). — Jfr SKÄKTA, v.4, SKÄSSA, v., SKÄSSLA, SKÄTA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jaga l. driva (ngn). Fåår, som hadhe tapat heerden, och aff vlffuen skätte woro. PErici Musæus 2: 27 b (1582). Därs. 3: 15 a (: skädt, sup.). (I södra Smål.) hava de .. (på juldagen) en besynnerlig sed att skrämma bort alla skator från husen. Detta heter att ”sjätta (jägta) skator”. Bringéus HyltCavEtnol. 14 (i handl. fr. 1838).
Särsk. förb.: SKÄTTA BORT10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jaga l. schasa bort (ngn). När hon förr i världen schätte bort främmande kreatur som kom in på hennes marker. Lindström Leksaksb. 119 (1931).
Spoiler title
Spoiler content