SKÄVER ʃä4ver, sbst.1, äv. SKIVER ʃi4ver, sbst.2, l. SKEVER ʃe4ver, r. l. m.; best. -n; äv. SKEVRA ʃev3ra2, r. l. f.; best. -an; äv. SKIVERT ʃi4vert, r. l. m.
[sv. dial. skäver, skiver, skivert; jfr fd. skyffuer, ä. d. skeffuer, ä. dan. o. dan. dial. skæver, ävensom nor. dial. skjæver (i ssgn skjæversott, om magont); sannol. samma ord som ä. d. skiver, skever, skæver (se SKIFFER) o. urspr. syftande på förhårdnad l. dyl. i magtrakten (se HjFalk i MaalMinne 1921, s. 25 f.; äv. SKÄRVA, sbst.2); med avs. på -ert i skivert jfr kamfert (se KAMFER); formen skevra möjl. kontamination av skever o. SKÄRVA, sbst.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, nästan bl. i skildring av ä. förh.) = SKÄRVA, sbst.2 2. Gaslander 29(1774). Skäfver kallas här en, om icke flere slags, tärande sjuka hos barn, som en stor Medicus försäkrat mig vara Rachitis eller ängelska sjukan. Osbeck Lah. 268(1796). Det händer ofta att barn, utan att någon rår för det, får bölder, hudutslag eller skäfver (tvinsjuka). Wigström Folkd. 1: 99(1880). Stammen (på rönnen) klövs nästan en meter, så sattes den isär med två kilar, och så drogs pojken igenom, han hade ’skivert'. SvKulturb. 11—12: 250(1932; från Västergötl.). (Till gillet kommo bl. a.) sådana som spådde och signade, letade vatten eller botade skävern. Nilsson BombiNick 140(1946). Larsson HistTorskabäck 32(1954). — jfr HIMMEL-,HOR-,KAK-,LED-,LIK-,MAG-,RAK-SKÄVER.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, nästan bl. i skildring av ä. förh.): SKÄVER-BINDA. binda (med salva l. dyl.) anbragt (om handlederna) ss. kur mot rakitis. Larsson HistTorskabäck 33(1954). —
-EK. ek som användes till att enl. folklig föreställning bota rakitis o. d. (gm att den sjuke för(d)es genom ett hål i trädet). SvKulturb. 11—12: 248(1932). —
-GUMMA. gumma som enl. folklig föreställning kan bota rakitis. Hewe VälsignVäxt. 66(1639). —
