[fsv. skävel; jfr fd. skiewel (ä. dan. o. dan. dial. skævl); sannol. av mlt. schevel, dumbom o. d.; av omtvistat urspr.]
(†) opålitlig l. förrädisk l. brottslig person, usling, skurk. Gud bettred, att almogen haffwer icke bättre förstånd, vtan lathe förråde sig af tolcke lösactige skäffler och Landlöpere och förrädere (som Nils Dacke). G1R 15: 129(1543).
