SKÄVER ʃä4ver, sbst.2, r.; best. -n.
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. dial. skæver, skævr; jfr äv. sv. dial. (Estl.) skävra (i ssgn linskävra, linskäva); sannol. av mlt. schever, flisa, skäva, av schiver (se SKIFFER); möjl. dock (delvis) nordisk bildning uppkommen ur pl. av SKÄVA uppfattad ss. sg. i koll. anv. — Jfr SKÄVELAPPAR]
(i vissa trakter) koll.: skävor (använda i lerbruk). Lerbruk .. brukade .. blandas med avfall från linberedning, s. k. ”sjäver”, hackad björnmossa eller myrstack. HantvB I. 4: 259 (1936). jfr VästmFmÅ 16: 23 (1926: linskäver).
