SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄVER ʃä4ver, sbst.2, r.; best. -n.
Ordformer
(förr äv. sjä-)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. dial. skæver, skævr; jfr äv. sv. dial. (Estl.) skävra (i ssgn linskävra, linskäva); sannol. av mlt. schever, flisa, skäva, av schiver (se SKIFFER); möjl. dock (delvis) nordisk bildning uppkommen ur pl. av SKÄVA uppfattad ss. sg. i koll. anv. — Jfr SKÄVELAPPAR]
(i vissa trakter) koll.: skävor (använda i lerbruk). Lerbruk .. brukade .. blandas med avfall från linberedning, s. k. ”sjäver”, hackad björnmossa eller myrstack. HantvB I. 4: 259 (1936). jfr VästmFmÅ 16: 23 (1926: linskäver).
Ssg: SKÄVER-BRUK. (i vissa trakter, i sht förr) lerbruk uppblandat med skävor. VästmFmÅ 16: 23 (1926). Fatab. 1931, s. 194.
Spoiler title
Spoiler content