SLAK sla4k, r. l. m. (Linné Öl. 120(1745) osv.) ((†) n. Åhstrand Öl. 115(1768), VetAH); best. -en; äv. SLAKE sla3ke2, r. l. m.; best. -n.
Ordformer
(slak 1745 osv. slake 1745 —c. 1870)
Etymologi
[sv. dial. slak(e), m.; sannol. samhörande med SLAK, adj. — Jfr SLÄKE]
om brunalgen Fucus vesiculosus Lin., blåstång; äv. om släktet Fucus Lin.; äv. o. numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll. l. ss. ämnesnamn, om havsalger av angivet slag, nyttjade (i hopbrunnet l. torkat tillstånd) för ett l. annat ändamål (i sht ss. gödselämne); jfr HÖTER 1, KLOT-TÅNG,KLÖDER 1. Slak, kiöpes hit (dvs. till Sandby) ifrån Torslunda och brukas at täcka tak med, och är långt tienligare än hafstång. Linné Öl. 102(1745). Hauter .. den Gothlenningen och Ölenningen kallar Slake .. är besynnerligen god (ss. gödsel), sedan han legat i högar och wäl förbrunnit. Dens. Gothl. 201(1745). Slake. Hålles wäl til godo af swinkreaturen med litet mjöl beströdd. Aspelin Fl. 66(1749). På Sand-jorden föres .. Slak. Detta gör god tjenst ... Påköres detta slak, och jämnt utbredes, sedan åkren är sådd, gör det än mera gagn. VetAH 1776, s. 40 (om förh. på Öland).Liljeblad Fl. 440(1798; om släktet). Östra delen af Öland äger ett förträffligt gödningsämne i Slak (Fuci). Ahlquist Öl. 1: 411(1822). Slake .. (dvs.) Klottång. Fries Ordb. 111(c. 1870). TurÅ 1974, s. 134 (om förh. vid Öland).— jfr SJÖ-SLAK.
SAOB
