SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLOT klω4t, sbst.1, n. ((†) r. l. m. Forsius Min. 37 (c. 1613: klotar, pl.), NoraskogArk. 6: 196 (1849)); best. -et (Schroderus Comenius 759 (1639) osv.) (ss. r. l. m. -en NoraskogArk. 6: 196 (1849)); pl. = (G1R 7: 174 (1530) osv.) ((†) -er JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 323; ss. r. l. m. -ar Forsius Min. 37 (c. 1613), EconA 1807, jan. s. 34 (: tackjernsklotar)).
Ordformer
(förr vanl. skrivet cl-. klod 1687 (: klodjern). kloot (cl-) 15301723. klot (cl-, -th) 1538 osv. klott (cloott) 15341620)
Etymologi
[fsv. klot, n. (i bet. 2), liksom d. klod, r. (i bet. 1, 2), nor. klot, r. (i bet. 1, 2), isl. klót, n. (i bet. 2 b), av mnt. klōt, m. (i bet. 1, 2); motsv. holl. kloot (i bet. 2), t. kloss, m. (i bet. 1, 2), eng. cleat, vigg, kil; av ett germ. klauta-, dentalavledn. till ett ieur. gleu-, utvidgning av den ieur. roten gel, vilken betecknar ngt rundat l. klotformigt o. d. (jfr GLOB, KALV, sbst.1—2, KLIMP, sbst.1, KLINT, sbst.1, KLO, sbst.1, KLOSS, sbst., KLUMP, KLUT, KLÄMMA, v.)]
1) klump l. massa av ämne med fast l. mjuk konsistens.
a) till klump av viss storlek formad massa av ämne med mjuk konsistens, klimp; numera bl. i ssgn KLOT-VÄLLING. (Lat.) Pastillus .. (sv.) clot som brukas j sodh. VarRerV 27 (1538). Tagh sönderstött Malt gör ther Kloot vthaff, och bruka (ss. lockbete för fisk). IErici Colerus 1: 160 (c. 1645). Gundberg Tegel 31 (1860; i fråga om lerklump). Anm. Det är i språkprov från ä. tid ofta mycket svårt att avgöra, om bet. 1 a l. bet. 2 föreligger.
b) bärgv. om den (vanl. i rundad kakform förekommande) massa som efter slutad blåsning stundom finnes i masugnsstället o. som består av halvsmidigt, med sten o. lera från det utbrända stället sammansmält järn; äv. om järnmassa som stelnat i stället vid masugns försättning; äv. ss. ämnesnamn. (Den anklagade) betale .. hytteintressenterna bemälde bortstulne klot med 4 daler 22 öre kopparmynt. Johansson Noraskog 3: 160 (cit. fr. 1713). Klot och färskor upkomma .. af sådane malmer, som äro af en färskande egenskap. Garney Masmäst. 469 (1791). NoraskogArk. 6: 196 (1849). Landsm. V. 7: 28 (1891). — jfr MALM-, MASUGNS-, TACKJÄRNS-KLOT.
2) kropp l. föremål som till sin form (mer l. mindre) överensstämmer med en sfär; numera i sht om sfäriskt (massivt) föremål av fast ämne; boll; kula; äv. i överförd l. mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Jes. 22: 18 (Bib. 1541). Man heele Werlden bäst måla kan på ett rundt Kloot. Lælius Bünting Res. 1: 5 (1588); jfr k. Klot, eller Kulor, gutne til enahanda wigt. Stiernhielm Arch. E 2 a (1644). Han är rund som ett klot. Mont-Louis FrSpr. 291 (1739). Kindbenen stå som klot. Bellman (SVS) 1: 18 (1790). Melonen / Rundar på refvan sitt klot. Adlerbeth Buc. 112 (1807). (Solens) sista strålar förgylde domkyrkotornets klot, hvilket .. tycktes glindrande sväfva i molnen. CFDahlgren 4: 124 (1831). Igelkotten rullar sig till ett klot. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 2 (1856). Solen sänkte sig om aftonen som ett glödande klot under horisonten. Hultman Ökn. 9 (1909). — jfr DIAMANT-, ELD-, ELFENBENS-, GAS-, TRÄ-KLOT m. fl. — särsk.
a) geom. solid kropp som begränsas av en buktig yta vars alla punkter ligga lika långt från en given punkt (kroppens medelpunkt), sfär. Luth Astr. 3 (1584; uppl. 1935). Ända till år 1672 ansåg man jorden vara en sfer, ett klot. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 75 (1854). Hagström Stereom. 44 (1920). — jfr HALV-KLOT.
b) [jfr motsv. anv. i fsv., isl., ä. d., mnt., mht., t.] (†) värjknapp (eg. med rundad l. välvd form). SkrGbgJub. 6: 559 (1620). — jfr SVÄRDS-KLOT.
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] kanonkula; numera bl. tillf. i bild. G1R 7: 174 (1530). Grofft skytte eller the stycker som på hiull stånda, mett klott och krut. G1R 9: 129 (1534). Löpgrafvar öppnas, dödens klot / Far hvisslande i båge mot / En mur, som splittrar sig i smulor / För stöten af de tunga kulor. CVAStrandberg 3: 210 (1854). — jfr BÖSSE-, KRYSS-KLOT.
d) (mer l. mindre) klotformig, i allm. av trä tillvärkad pjäs som användes i vissa spel, ss. kägelspel, bowling, krocket; förr äv. om biljardboll. VarRerV 34 (1538). At leeka medh Bål, och kloot, medh keglor, och Ruta .. thet är barnsligit. Schroderus Comenius 941 (1639). Krocketklubbor och klot drabbade ljudeligen samman. Gellerstedt Gläntor 41 (1909). Kloten äro försedda med hål för tummen och långfingret, så att bättre rotation kan ges i slaget. 3NF 12: 456 (1930; i fråga om bowling). — jfr BILJARD-, BOCCIA-, KROCKET-, KÄGEL-KLOT. — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. kasta l. slå l. rulla, förr äv. ränna klot, särsk.: utföra ngt slags lek l. spel med klot, i sht kägelspel; äv. bildl. (Lat.) Torquere globum. (sv.) Renna kloot. VarRerV 33 b (1579). Kasta klot, och Tobak röka, / Gamla kläder åt sig söka, / .. / Är Hans Jürgens proprium. 2Saml. 2: 96 (c. 1700). Strindberg SvÖ 1: 342 (1883). Engström Äfv. 97 (1908; bildl.).
β) (†) i uttr. leka l. spela klot, utföra ngt slags lek l. spel med klot, i sht kägelspel. (Lat.) Ludemus globulis, (sv.) Wij wilie leka kloot. FormPuerColl. C 1 a (1559, 1579). Efter iagten speelte hans höghet kloot med ambassadeuren och general Flitwud och Wittlåk. Ekeblad Bref 1: 414 (1655; rättat efter hskr.). SvMerc. 1764, s. 831.
e) sjöt. rundsvarvat, genomborrat trästycke som är fastgjort i riggen å fartyg (t. ex. å vant l. bardun) o. som tjänar ss. ledare för tåg; äv. om till rackstropp hörande kula. Rajalin Skiepzb. 183 (1730). Rack med klot. Frick o. Trolle 170 (1872). Stenfelt (1920).
f) meteor. ss. stormvarningstecken användt sfäriskt föremål, vanl. förekommande i viss kombination med annat föremål (tratt l. kon), angivande att storm väntas från viss riktning, näml. klot över kon (från riktning mellan norr o. väster), klot över tratt (från riktning mellan söder o. väster), kon över klot (från riktning mellan norr o. öster), tratt över klot (från riktning mellan söder o. öster). Timberg Meteor. 147 (1908). Stormvarning för svenska kusten .. Sundsvall —Haparanda: Kuling till storm mellan syd och sydost. Signal: tratt över klot. SvD(A) 1935, nr 254, s. 24.
g) (†) (garn)nystan. 1 klot Segelgarn. BoupptSthm 1687, s. 439 a. — jfr SILKES-KLOT.
h) (utom i bet. α numera bl. i vitter stil) om himlakropp. Skall någon se de kloterna och runda kropparna, som gå näst omkring solen, så måste det ske med konstiga kikeglas. JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 323. Högt öfver stjärnornas borg, Du thronar, mäktiga Öde! / Och till harmonisk dans tvingar systemernas klot. Stagnelius (SVS) 1: 211 (c. 1815). Flyg från den ena stjernan till den andra! / Från klot till klot i Etherns rymder vandra! Arnell Moore 1: 79 (1829; eng. orig.: From world to luminous world). Larsson Spinoza 247 (1931). — jfr STJÄRNE-KLOT. — särsk.
α) (i sht i vitter stil) om jorden, jordklotet; särsk. i uttr. jordens l. vårt l. detta, förr äv. världens klot o. d. Gräss, Örter, Blomster, Trän ock hwad meer synbart är / På Werdens runda Kloot är Barnen som hon (dvs. jorden) bär. Lucidor (SVS) 79 (1668). Brenner Dikt. 1: 213 (1703, 1713). Alt är förvändt på detta usla klot. Kellgren 2: 72 (1790). På hela klotet fanns blott en människa, som kunde tolka (en viss ceremoni). Bergman JoH 303 (1926). — jfr JORD-, VÄRLDS-KLOT.
β) om solen; särsk. i uttr. solens l. dagens klot. Solens eldiga klot är störst bland alla Planeter. Nicander GSann. 28 (1766). Leopold 2: 333 (1795, 1815). Väl, så rulla ditt klot / uti ljus. Tegnér (WB) 2: 137 (1813). Auerbach (1909). — jfr SOL-KLOT.
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. månens klot, om månen. Stagnelius (SVS) 3: 124 (1822). Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882). — jfr MÅN-KLOT.
i) (enst., †) i uttr. hela världens klot, om världen, världsalltet. När heela Werldzens Kloot så herligt skulle swarfwas. Spegel GW 28 (1685).
j) (†) om himlavalvet. Dess (dvs. ekens) grenar gripa mot / fästet och dess gyllne klot. Tegnér (WB) 5: 185 (c. 1825). — jfr HIMMELS-KLOT.
k) (†) glob (se d. o. 2). Dhe Lärdas Himmelska Kloot och Glober. Rudbeck Atl. 2: 427 (1689).
l) ss. benämning på mer l. mindre rundade kroppsdelar; ngn gg äv. om (person med) ”rund”, tjock kropp.
α) (†) testikel. Rudbeck Atl. 2: 251 (1689). Then i kloten utharbetade .. säden. Lindestolpe Matk. 71 (1714). Möller (1790, 1807). — jfr HANE-, SÄD-KLOT.
β) om ögonglob; utom i ssgn ÖGON-KLOT numera bl. tillf. Förmätne ovän! Dristar du att stanna, / När detta öga hvälfver mörkt sitt klot? Böttiger 1: 69 (1856). — jfr ÖGON-KLOT.
γ) (skämts., starkt vard.) om huvudet; i sht i sg. best. Ullman FlickÄra 39 (1909). Den äldste grabbens huve, som var det största klot jag nånsin sett på en grabb. Strömberg Tjuvp. 134 (1915). Människorna (blevo) klunsiga i klotet. GHT 1933, nr 153, s. 7. Bergman SkolpSlang 95 (1934). — jfr DÖPELSE-KLOT.
δ) (†) om kvinnobröst; vanl. i pl.; jfr GLOB 1 d. Dessa små behagens klot! Envallsson Friarne 25 (1795). Gladt unga barmen svällde, / .. / Mitt lystna öga dröjde / Vid kloten som sig höjde. Braun Dikt. 1: 28 (1837).
ε) (skämts., mera tillf.) om (person med) rund, tjock kropp. Dörren slås upp och ut rullar ett litet klot till herre. Essén HustrFörfl. 48 (1913). Dens. Brilj. 210 (1918).
m) [jfr t. kugeltierchen, eng. globe-animal, nylat. volvox globator] bot. i uttr. rullande klotet, benämning på en av ett stort antal enkla individer av algarten Volvox globator Lin. bildad, ihålig, klotformig koloni som gm svängningar av algernas cilier försättes i rörelse. 3NF 8: 1176 (1928).
n) (i fackspr.) vid kartografisk kvantitetsbeteckning använd bild av en sfär, vars storlek beräknas så att den avbildade sfärens volym är proportionell mot det tal som den representerar. Ymer 1915, s. 358. Globen 1931, s. 16.
o) (numera bl. tillf.) i bildl. uttr. som anspela på klotet ss. symbol för lyckan l. attribut till lyckans gudinna (med särskild tanke på lyckans växling o. obeständighet); jfr HJUL 1 f. Frese VerldslDikt. 26 (1714, 1726). När dåren envist klättrar / På lyckans hala klot. Valerius 2: 27 (1809). En nick Fortuna gett dig från sitt klot. Snoilsky 2: 46 (1881).
Ssgr (i allm. till 2): A: KLOT-ALG. bot. benämning på vissa algarter vilkas celler bilda rundade, mer l. mindre klotformiga kolonier.
1) ”rullande klotet” (se KLOT, sbst.1 2 m). SvUppslB (1933).
2) algarten Cladophora ægagropila (Lin.) Kütz. Krok o. Almquist Fl. 2: 96 (1907).
-AMARANT. [jfr t. kugelamarant, eng. globeamaranth] bot. benämning på den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade, ostindiska växten Gomphrena globosa Lin. (med klotformig blomställning); äv. i allmännare anv.: (individ l. art av) det till familjen Amarantaceæ hörande växtsläktet Gomphrena Lin.; jfr AMARANT, sbst.1 2. HbTrädg. 6: 107 (1876). SvUppslB (1933).
-ARMATUR. fys. o. tekn. klotformig armatur (se d. o. II 2 a). NF 19: 378 (1895).
-ARTAD, p. adj. (†) klotformig. Bergman Jordkl. 274 (1766). Rinman 1: 1052 (1788).
-ASTER. trädg. sort av aster, utmärkt gm klotformiga blomkorgar. HbTrädg. 6: 38 (1876). PrisförtMöller 1896, s. 13. Därs. 1922, s. 8.
-BEN. (†) i sg. best., benämning på det största, med klotformigt ledhuvud försedda benet bland handlovens ben, ”os capitatum”, ”huvudbenet”. Florman Anat. 1: 413 (1823). Thorell Zool. 1: 232 (1860).
-BLIXT. [jfr t. kugelblitz] visst slag av blixt som uppträder i form av ett långsamt framskridande klot; jfr ELD-BOLL, ELD-KLOT, ELD-KULA, KUL-BLIXT. Björkman (1889). Moll Fys. 3: 40 (1899). Här slog som en klotblixt en tanke ned i Hanssons mörka tillvaro. Didring Malm 1: 193 (1914). SvD(A) 1934, nr 240, s. 10.
-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. kugelblume; benämningen har (i likhet med det nylat. släktnamnet) föranledts av den klotformiga blomställningen] bot. växten Globularia vulgaris Lin. SvBot. nr 364 (1809). Björkman (1889).
-BOLL. [jfr t. kugelschneller; benämningen har (i likhet med det nylat. släktnamnet) föranledts av svampens klotrunda sporbärande ”peridiolum”] (mindre br.) bot. (svamp av) släktet Sphærobolus Tode, bombsvamp, ”slungboll”. Liljeblad Fl. 673 (1816). WoJ (1891).
-BOVIST. [jfr t. kugelbovist] bot. svampen Lycoperdon bovista Lin. (med klotformig fruktkropp), bofis. SvBot. nr 294 (1807).
-BÄRGART~02 l. ~20. miner. bärgart med klotstruktur; jfr -DIORIT, -GRANIT, -PORFYR. NF 8: 898 (1884). Ramsay GeolGr. 1: 130 (1912).
-BÖNA, r. l. f. [jfr t. kugelbohne; benämningen har (i likhet med det nylat. artnamnet) föranledts av växtens kulformiga frön] bot. bönväxten Phaseolus vulgaris Lin. f. sphæricus Alef. LAHT 1895, s. 53. Lyttkens Växtn. 651 (1908).
-DIAMETER. diameter i en cirkel som bildar omkretsen av ett klot. —
-DIORIT. [jfr t. kugeldiorit] miner. diorit med klotstruktur. JernkA 1832, Bih. s. 108. 2NF (1910).
-DJUR. zool. = -ALG 1. Dalin (1852). SvUppslB (1933).
-DUN. bot. halvgräset Eriophorum Scheuchzeri Hoppe, bl. a. utmärkt av nästan klotrunda ax; jfr -HADD, -ULL. MosskT 1896, nr 4, s. 21. Lyttkens Växtn. 1359 (1913).
-FISK. [jfr t. kugelfisch, eng. globe-fish] (mindre br.) zool. benämning på (individ l. art av) en väsentligen till familjerna Diodontidæ o. Tetrodontidæ hörande grupp av fiskar som äga förmågan att i försvarssyfte upptaga luft l. vatten i magsäcken l. en med tarmkanalen förbunden blindsäck, så att kroppen sväller upp o. blir mer l. mindre klotformig; särsk. om individ av arten Diodon hystrix Lin., igelkottsfisk; jfr BLÅS-FISK. Dalin (1852). Stuxberg Fisk. 23 (1894). 3NF 10: 439 (1929).
-FORM. jfr FORM I 1. Rinman 1: 605 (1788). Jordens form avviker från klotformen. Bergstrand Astr. 252 (1925). Miniatyrlampor i klotform. KatalInstallAsea 1931, s. 274.
-FORMAD, p. adj. = -FORMIG. 2NF 7: 204 (1907). Laurin 1Minn. 89 (1929).
-FORMIG. som har formen av ett klot, sfärisk. Dähnert 158 (1746). Den lilla fryntliga klotformiga uppasserskan. De Geer Minn. 1: 92 (1847, 1892). Jorden är .. (icke) fullkomligt klotformig. Lindhagen Delaunay Astr. 148 (1858). Klotformiga bakterier, detsamma som sfärobakterier. 2NF (1910). Klotformiga kultstenar. Hammarstedt SvForntro 12 (1920). Klotformiga stjärnhopar. Bergstrand Astr. 684 (1925).
Avledn.: klotformighet, r. l. f. Boström 2: 23 (1838). Lundell (1893).
(2 d) -GATA. (†) kägelbana. Lind (1749; under kugel-bahn).
-GRAN. skogsv. (varietet av) gran utmärkt av tätare förgrening än den normala o. av därigm uppkommen mer l. mindre framträdande klotformighet hos grentoppar o. krona. SkogsvT 1909, s. 444. Därs. 1912, Fackupps. s. 47.
Ssgr (skogsv.): klotgrans-bildning. abstr. o. konkret. SkogsvT 1909, s. 446 (konkret).
-GRANIT. miner. granit med klotstruktur. NF 8: 898 (1884). Två urnor .. huggna af klotgranit. KatalIndUtstSthm 1897, s. 112. VetAÅrsb. 1906, s. 70.
-GRÅSUGGA~020. [benämningen har föranledts därav att ifrågavarande djurarter vid beröring rulla ihop sig till klot] zool.
1) [jfr t. kugelassel, eng. globeslater] kräftdjuret Sphæroma rugicauda Bate et Westwood. 1Brehm III. 2: 227 (1876). 4Brehm 14: 617 (1931).
2) kräftdjuret Armadillo officinarum Brandt, rullgråsugga. Rebau NatH 1: 685 (1879).
-GRÄS. [benämningen har (i likhet med det nylat. artnamnet) föranledts av växtens små kulformiga sporfrukter] bot. ormbunksväxten Pilularia globulifera Lin.; jfr KLOTING. Hartman ExcFl. 150 (1846). 2NF 17: 1077 (1912).
-HÖG, r. l. m. (†) anat. i pl. best., benämning på tvenne, på hjärnans undersida sittande, små, kulformiga upphöjningar, mamillarkropparna. Florman Anat. 2: 68 (1830).
(1 b) -JÄRN. (klot- (klod-) 1687 (: klodjern)1859. klote- 16781787) bärgv. benämning på skrot som erhålles vid söndersprängning av masugnsklot l. andra järn- l. stålmassor som stelnat på icke önskat sätt; förr äv. ss. ämnesnamn, om masugnsklot. NoraskogArk. 4: 81 (1678). Garney Masmäst. 56 (1791). JernkA 1859, s. 97.
-JÄST. bot. utbildningsform av vissa arter av svampsläktet Mucor, i sht av arten Mucor racemosus Fres., utmärkt därav att svampens mycelium i sockerhaltiga vätskor utgöres av korta, klotrunda l. ellipsoidiska celler med förmåga av alkoholjäsning. Jönsson Gagnv. 266 (1910).
-KAKTUS, äv. -KAKTÉ.
1) [jfr t. kugelkaktus] bot. kaktusväxten Mamillaria simplex Hald. (med omvändt äggrund stam). Lundell (1893).
-KOTTE. bot. bärkotte. Hartman Fl. LXVI (1838).
(2 d) -KUNG. (i sht förr) benämning på den största (mellersta) käglan i ett kägelspel, ”kung”. Schultze Ordb. 2496 (c. 1755).
-LAV. bot.
1) [jfr t. kugelflechte] laven Sphærophorus coralloides Pers., vars sporer äro inneslutna i klotformiga lavfrukter (”apothecier”). Liljeblad Fl. 339 (1792).
2) laven Coniocybe furfuracea (Lin.) Ach., som utmärkes av klotformiga, skaftade lavfrukter (”apothecier”). Acharius Lich. 86 (1798).
-LED, r. l. m. (numera föga br.) anat. kulled. Florman Anat. 1: 49 (1823). ARetzius hos Billing Hipp. 6 (1836).
(2 d) -LEK. (numera bl. tillf.) kägelspel. Schultze Ordb. 2728 (c. 1755). Fatab. 1906, s. 34.
-LIK, adj. som liknar ett klot, klotformig. Linné Gothl. 285 (1745). En liten klotlik knopp. Brunius GotlK 2: 22 (1865).
-LIKNANDE, p. adj. —
-LIMSVAMP~02 l. ~20. [benämningen har (i likhet med det nylat. artnamnet) föranledts av svampens klotformiga fruktkropp] bot. svampen Bulgaria globosa Schmied. Fries Ordb. 71 (c. 1870).
-LINS. (†) bot. ärtväxten Vicia hirsuta S. F. Gray (som har klotrunda frön), duvlins. AJRetzius i PhysSH 1: 215 (1781). HushJourn. 1785, juli s. 527.
-LUDD. bot. örten Filago germanica Lin., som bl. a. utmärkes av ulliga, i klotformiga gyttringar samlade blomkorgar. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 32 (1901).
-MASK; pl. -ar. (†) ”rullande klotet” (se KLOT, sbst.1 2 m). VetAH 1761, s. 111. WoJ (1891).
-MOSSA, r. l. f. bot. (art l. individ av) bladmossläktet Archidium Brid., vilket bl. a. utmärkes av kulformig sporkapsel. Hartman Fl. 402 (1849).
-MURKLA. bot. svampen Morchella esculenta (Lin.) Pers., som bl. a. utmärkes av upptill rundad (elliptisk l. äggformig) fruktkropp. Fries SystBot. 361 (1897).
-MUSSLA. [jfr t. kugelmuschel; benämningen har (i likhet med det nylat. namnet) föranledts av ifrågavarande musslors klotformiga skal] zool. art l. individ av den till musslorna hörande familjen Cycladidæ; i sht i pl., särsk. ss. benämning på denna familj. Lundell (1893). 4Brehm 15: 104 (1931).
-OFRIS. bot. örten Herminium monorchis (Lin.) R. Br. (Ophrys monorchis Lin.), som bl. a. utmärkes av klotrunda rotknölar, honungsblomma. Liljeblad Fl. 239 (1798). Deleen 603 (1829).
-OST. [jfr t. kugelkäse, holl. klootkaas] (numera knappast br.) edamerost (som förekommer i handeln i klotformiga stycken); äv. bildl. Törneros 2: 2 (c. 1823; bildl.). Lennmalm Handelsv. 334 (1867).
-PORFYR. miner. porfyr med klotstruktur. JernkA 1832, Bih. s. 116. 2NF 21: 1387 (1915).
-RANUNKEL. [jfr t. kugelranunkel, eng. globe-flower] bot. örten Trollius europæus Lin., som bl. a. utmärkes av mer l. mindre klotformiga blommor, bullerblomster, smörbollar, daldockor. Torén Rebau o. Hochstetter 108 (1851).
-RUND, adj. rund som ett klot, klotformig. Rålamb 4: 103 (1690). Ögat är nästan alldeles klotrundt. Berlin Lsb. 18 (1852). Två klotrunda tyskar. Fogelqvist ResRot 81 (1926).
Avledn.: klotrundhet, r. l. f. (mindre br.) klotrund form, klotform. Törngren Artill. 2: 44 (1795). Lundell (1893).
(2 a) -SEGMENT. geom. av ett plan avskuren del av ett klot. UB 7: 501 (1875). Hagström Stereom. 45 (1920).
-SJÖKALV. [benämningen har (i likhet med det nylat. artnamnet) föranledts av djurets halvklotformiga kropp] (†) benämning på viss manetart. Klot-Sjökalf (Medusa globularis). VetAH 1791, s. 101.
(2 a) -SKIVA, r. l. f. geom. (kropp av samma form som en) av två parallella plan begränsad del av ett klot. Hagström Stereom. 45 (1920).
-SKRABBA. bot. = -BLOMMA. Lyttkens Växtn. 190 (1904).
(1 b) -SKROT. bärgv. jfr -JÄRN.
(2 d) -SPEL. (numera bl. i fråga om ä. förh.) spel med klot; i sht om kägelspel. Lind (1738). (Infödingarna på Sandwichöarna) nyttja ock ett slags klotspel. Kloten äro af sten. Cook 3Resa 271 (1787). Man spelar (i Italien) boccia, ett klotspel utan käglor. Lundin Alp. 128 (1883). Gubbarna själfva spelade klotspelet, så länge de kunde se. Fatab. 1906, s. 34. SvKulturb. 1—2: 105 (1929; i fråga om ä. förh.).
(1 b) -SPRÄNGARE. (i fackspr.) vid järnbruk anställd arbetare som sysslar med söndersprängning till skrot av masugnsklot l. andra på icke önskat sätt stelnade järn- l. stålmassor. —
-STARR. [benämningen har (i likhet med det nylat. artnamnet) föranledts av växtens rundat äggformiga honax] bot. starrarten Carex globularis Lin. Linné Fl. nr 275 (1745). Kindberg SvNamn 32 (1905). SvSkog. 232 (1928).
-STRUKTUR. särsk. miner. i fråga om bärgart: struktur utmärkt därav att en del av bärgartens beståndsdelar utkristalliserats ss. klotformiga, sfärolitiska aggregat. NF (1884). 2UB 5: 33 (1902). Kjellin 583 (1927).
-SVAMP. bot. benämning på vissa svamparter med mer l. mindre klotformig fruktkropp; särsk. om individ l. art av familjen Nectriaceæ, i pl. äv. ss. namn på nämnda familj. Deleen 603 (1829; om Lycoperdon bovista Lin.). Kolfsjukan .. framkallas af en klotsvamp, Epichloë typhina. Hellström NorrlJordbr. 354 (1917).
-TALL. skogsv. jfr -GRAN. Sernander BjärkSäbNat. 33 (1925).
-TAPP. (förr) tekn. flottör för reglering av vattentillförseln till en panna, bestående av en ihålig, vid en fyrkantig arm fäst bläckkula som öppnar en tapp i tilloppet, då vattnet i pannan sjunkit under en viss nivå, o. åter sluter den, då det kommit upp till denna nivå. VetAH 1781, s. 204.
(jfr 2 n) -TECKEN. (i fackspr.) Ymer 1925, s. 228.
-TISTEL. [jfr t. kugeldistel, eng. globe-thistle] bot. (art l. individ av) växtsläktet Echinops Lin., utmärkt bl. a. därav att blommorna äro förenade till ett klotformigt huvud, bolltistel. SvTyHlex. (1851). Nyman FanerogFl. 193 (1873).
-TRIND. (†) klotrund. Lind (1749; under kugelicht).
-TÅG, r. bot. tågväxten Juncus capitatus Weigl., vilken bl. a. utmärkes av mer l. mindre klotformiga blomhuvuden. Gosselman BlekFl. 60 (1865).
-TÅNG. i sht bot. tångväxten Fucus vesiculosus Lin., vilken utmärkes av luftförande blåsor nedanför bålens förgreningar, blåstång. Liljeblad Fl. 344 (1792). TurÅ 1917, s. 80. Anm. Ordet har i ä. tid äv. (i överensstämmelse med det vanl. uttalet) skrivits klotång o. ofta uppfattats ss. en ssg med KLO, sbst.1 Linné Vg. 168 (1747). Fries SystBot. 304 (1897).
-ULL. bot. benämning på vissa arter av halvgrässläktet Eriophorum Lin., som utmärkes av mer l. mindre klotformiga ax; jfr -DUN, -HADD. Stor klotull, Eriophorum Callithrix Cham. Kindberg SvNamn 31 (1905).
-VALLMO~02 l. ~20. bot. örten Papaver Rhoeas Lin. som bl. a. utmärkes av ett nästan klotrundt fröhus, kornvallmo. Nyman VäxtNatH 1: 293 (1867).
-VICKER. bot. (den i södra Europa inhemska) örten Vicia narbonensis Lin., som bl. a. utmärkes av stora, runda frön. Lyttkens Växtn. 647 (1908).
(1 a) -VÄLLING. ett slags bland allmogen i vissa trakter förekommande välling med klimpar tillredda av mjölk o. mjöl (o. fläsktärningar). Axelson Vesterdal. 48 (1855). Keyland Allmogekost 1: 23 (1919; i fråga om förh. på Öland).
-YTA.
1) (i fackspr.) till 2 a: sfärisk yta. NF 1: 985 (1876). Hagström Stereom. 44 (1920).
2) (vard., mera tillf.) till 2 h α; i sg. best., om jordklotets yta. Spänningen hos det organiska livet på klotytan, sådan den framkallats av människans verksamhetsbegär, utlöser en väldig rytm. Frosterus Jord. 11 (1930).
-YXNE. bot. den till orkidéernas familj hörande örten Anacamptis pyramidalis (Lin.) Rich., som bl. a. utmärkes av runda rotknölar, salepsrot. Hartman ExcFl. 125 (1853). Kindberg SvFl. 311 (1877).
(1 b) -ÄMNE. (†) i masugn: (klump av) järnmassa som håller på att övergå till klot (i bet. 1 b). NoraskogArk. 4: 208 (1719).
B (†): KLOTE-JÄRN, se A.
Avledn.: KLOTA, v., -ning. (†)
1) bärgv. till 1 b, refl.: utveckla sig till l. bilda l. avsätta masugnsklot. Garney Masmäst. 468 (1791). JernkA 1848, s. 11. jfr SAMMAN-KLOTA.
2) till 2, refl.: antaga formen av ett klot. Björkman (1889).
KLOTING, r. l. m. [med avs. på anledningen till benämningen jfr KLOT-GRÄS] bot. till 2: klotgräs. Liljeblad Fl. 307 (1792). Fries Ordb. 56 (c. 1870). Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content