SLANCERA, v. -ade (Porath Pal. 1: H 2 a(1693: in-Slancerat, p. pf.)). vbalsbst. -ING (Porath Pal. 1: E 1 a, H 2 a), -NING (Porath Pal. 1: F 1 a).
Etymologi
[sannol. av it. slanciare, kasta, av s-, förstärkande prefix, av lat. ex, ut ifrån (se EX-), o. lanciare, kasta, av lat. lanceare, svinga lans, till lancea, lans (se LANS)]
(†) med avs. på fäktares vapen: föra mot motståndaren (vid stöt) i samband med utfall (i ssgn IN-SLANCERA); med avs. på stöt: utdela i samband med utfall; ss. vbalsbst. -ing l. -ning konkretare, om (stöt i samband med) utfall. Porath Pal. 1: F 1 a(1693: Slancerning). Somblige äro och i Finterne, som gå med Klingan för sig, och när Fienden will parera, draga de åter henne tillbaka, och bringa sedan stöten med en Slancering. Därs. H 2 a. Om du i första motu i .. (motståndarens) Finte stötte, i dett han retirerar sin Klinga, förmenandes henne för din parade att Salvera, lär du redan råka honom, förr än han har kommit att Slancera sin stöt. Därs. H 2 b. jfr: (Klingan gör tre rörelser, varav) Den tridie och störste, när hon .. med stöten blifwer in-Slancerat. Därs. H 2 a.
