SLAN sla4n, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. slan, f., slana, nor. dial. slan (best. -en, pl. slener), på skrå lagd smäcker trädstam att rulla timmerstockar på; möjl. till sv. dial. (Finl.) slada, driva l. flacka omkring, nor. dial. slada, luta svagt (se SLANA, sbst.); möjl. dock i stället bildat till SLANA, sbst., efter mönster av PLANK: PLANKA, sbst., l. elliptiskt för SLAN-TIMMER]
(i fackspr.) slana (se d. o. 3). Ersättningar för ståndskog skola .. utgå inom tre år .. från Lars Halvordsson tillhöriga 1/12 mantal med 18 sågtimmer, 22 byggnadstimmer, 243 större slan och 196 mindre slan, allt af furu och gran. PT 1897, nr 96 A, s. 4.
