publicerad: 1979
SLÖ slø4, adj.2, förr äv. SLÖD, adj.2, l. SLÖG, adj.2 -are; n. o. adv. SLÖTT slöt4, förr äv. SLÖGT.
Ordformer
(sljö (sliö) 1621—c. 1770. slö (-öö) 1631 osv. slöd 1547 (: slödt, n. sg.), 1631—1789. slög 1725—1830. — n. o. adv. -ödt 1547—1860. -ögt 1706—1777. -öt 1738—1784. -ött 1665 osv. -öött 1629)
Etymologi
[sv. dial. slö; möjl. besläktat med got. afslauþjan, förskräcka (sannol. eg.: göra kraftlös), o. lt. sludern (se SLUDDRA); formen slö torde väsentligen vara uppkommen gm ljudlagsenligt bortfall av slutljudande -d liksom i go (se GOD), le (se LED, adj.) o. rö, adj. (se RÖD, adj.), men beror sannol. delvis (liksom formen sljö med säkerhet) på inflytande från SLÖ, adj.1; för formen slög se SLÖ, adj.1 — Jfr SLÖD, sbst., SLÖDDER]
lant. om (beskaffenhet hos) säd l. sädeskorn l. frö o. d.: outvecklad o. icke grobar l. svagt utvecklad o. föga grobar; äv. om ax: outvecklad, nödmogen; motsatt: strid; förr äv. om säd: bemängd med ogräs; jfr SLÖM. G1R 18: 215 (1547). Helssinge spannemålen ähr mycket slödh. RP 2: 52 (1631). Årswäxten ömnigare än förra åren, men med gröna sljöa ax blandad. NorrlS 1—6: 45 (c. 1770). Säd kallas i tvänne afseenden slög, när kornen äro svaga, eller ock med myckenhet frö af ogräs blandade. PhysSH 16 (1776). Utsädet bör wara lika stridt eller lika slögt, men ej blandadt; ty de swaga kornen wäxa och mogna förr, än de stridare. SamlRönLandtbr. 2: 182 (1777). Herjeådalens markegång å säd, wanligen af slö beskaffenhet .. uteslutes (vid beräkning av länens genomsnittliga markegångspris). SFS 1830, s. 82. (Vid stöpningen) sjunka alla goda och kärnfulla korn till bottnen (av stöpkaret), under det de lättare eller slöa .. flyta ofvanpå, och böra med ett såll borttagas. QLm. 2: 56 (1833). (Lärkträdsfröna) äro i allmänhet mycket slöa; ett fröparti anses godt, om det håller 20—30% grobarhet. Haller o. Julius 56 (1908). SvHandordb. (1966). — särsk. i n. sg. substantiverat: slösäd. (Den sjuke talar:) Gvdh giorde iagh aldrigh rätt och skääl, / Iagh giorde aldrigh min tyionde wäl, / Slödt iagh til Prästen sände. Bondepract. G 4 a (1662). Kammarherrn på Svedbyholm (hade) sagt till på postkontoret, att inga ”röda” tidningar finge följa med hans väska, sedan han utskällts för det han låtit statarna få en del slött i sin lönsäd. Kämpe Träl. 41 (1907).
Anm. I nedan anförda språkprov förekommer formen slott. Formen kan möjl. tolkas antingen ss. en felskrivning för slött, n. sg. av SLÖ, adj.2, l. ss. en dialektal form av d. o., i båda fallen i en i övrigt icke anträffad, utvidgad anv. av ordet, med bet.: mald av slösäd. Thet angelägnasta är thet, at rätt godt och utwalt miöhl tages, ty sött och slott är odugeligit. Broman Glys. 3: 218 (c. 1730).
-KORN.
1) slött sädeskorn; äv. koll.: slösäd. BtÅboH I. 1: 127 (1633; koll.). Hildebrand i 2SAH 41: 124 (1866).
3) (†) växten Hordeum murinum Lin., vildkorn. Nyman VäxtNatH 2: 457 (1868). jfr Fries Ordb. (c. 1870).
Ssgr (till -korn 1; i fackspr.): slökorns- l. slökorn-fluga. flugan Oscinella frit Lin., fritfluga. Bergman SvarVetA 3 (1763).
-fly. nattflyet Parastichtis basilinea Fabr. (vars larver angriper säd), sädesängsfly. Dahlbom Insekt. 196 (1837). Tullgren Skadeins. 69 (1906).
-mask. (-korn- 1837. -korns- 1750) (†) om larv av slökornsfluga l. slökornsfly. VetAH 1750, s. 182 (om larv av slökornsfluga). Dahlbom Insekt. 196 (1837; om larv av slökornsfly). —
-MATAD, p. adj. (†) om säd: icke fullmatad, slö. Möller 3: 1982 (1790). Dens. (1807: Slömalad, felaktigt för Slömatad). —
-SÄD. säd bestående av dåligt utvecklade l. outvecklade sädeskärnor, icke fullmatad säd; äv. bildl. jfr -korn, -råg, -vete. Rosenhane Oec. 73 (1662). SvLittTidskr. 1964, s. 138 (bildl.). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content