publicerad: 1979
SLÖJDA slöj3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (numera föga br., Blix JordbrH 12 (1792), Östergren (1941; angivet ss. sällsynt)); -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(slögd- c. 1600—1828. slöjd- 1801 osv.)
1) utöva manuell färdighet l. hantverk l. handarbete l. manufaktur (se d. o. 2) l. industriell råvarubearbetning, särsk. gm bearbetande av trä; numera i sht motsv. SLÖJD 2 b: utöva slöjd, i sht träslöjd (t. ex. med hjälp av kniv). PolitVis. 39 (c. 1600). Lin hon (dvs. en dygdig hustru) köper och ull; och gerna med handene slögdar. Nicander SalOrdspr. 74 (1760). (Männen i Hall.) närmast Göteborg hafva för sig att slögda i järn och träd. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Nyttiga Hand-arbeten böra ock komma på .. (kroppsövningarnas) räkning, såsom at kunna slögda, swarfwa och dylikt mer. Bergklint MSam. 1: 254 (1781). Resolutionen af den 23 Martii 1683, nämner dem, som icke slögdade til Skrå-Mästares nytta, såsom de der betogo Borgerskapet sin näring. Cederhielm Handtv. 15 (1794). För att slöjdningen skall kunna taga någon fart böra 12 timmar i veckan dertill användas. CBratt hos Salomon Slöjdsk. 2: 20 (1878). De gamla hade bättre ro .. (under vintern) att väva och spinna eller slöjda framför brasan. Heidenstam Svensk. 2: 5 (1910). Gå och lära sig slöjda. Östergren (1941). särsk.
a) bildl.; förr särsk.: (utöva sin färdighet i att) tala l. argumentera (om ngt). Bureus Nym. 11: 36 (1637: om).
b) i p. pr., mer l. mindre adjektiviskt; särsk. om skolelev: som deltar i l. åtnjuter slöjdundervisning. Cederhielm Handtv. 7 (1794). För utbekommande av statsbidrag .. böra hinder ej möta därav: .. att vid flyttande skola de slöjdande lärjungarna varit fördelade på de olika stationerna. SFS 1940, s. 800.
2) tr. l. (i bet. a) i uttr. slöjda på ngt.
a) (på ett skickligt l. konstfärdigt sätt) med hjälp av sina händer o. enkla verktyg (i sht gm bearbetande av trä) förfärdiga l. framställa (ngt); gm slöjd (se d. o. 2 b), i sht träslöjd, (t. ex. med hjälp av kniv) förfärdiga (ngt); äv. med indirekt (särsk. refl.) obj.; äv. i uttr. slöjda på ngt, på sådant sätt arbeta med att förfärdiga ngt. Adlerbeth Æn. 20 (1804). Bonden rundar ur stammen sin lastvagns hvälfvande trillor, / Slöjdar sig strålar till hjul och kröker kölen till båten. Dens. Buc. 85 (1807). Han .. slöjdade .. väfskyttlar och svarfvade tunntappar. Lönnberg Skogsb. 54 (1881). Miss Brenner slöjdade på den modell, som han just slutat (i slöjdkursen). Elkan Österl. 57 (1901). Gall(us:) Säj mig, hvem är han, den snillrike man som .. / .. har slöjdat åt dig denna skimrande härliga lyra? Wulff Petrarcab. 348 (1905). Selander MarkMänn. 133 (1937). jfr HEM-SLÖJDAD. särsk. oeg. l. bildl.; förr äv. refl.: tillskapas, ”tillsnickras”. Sylvius Mornay c 2 b (1674). Tu, för hvilken än ey någon lyt-löös slapp, / Fördömda smädekäfft måst vitna, dina pijlar / Här fåfängt slögdat sig. Trudeen Vitt. 251 (1686). Slögda nya verldar, som en Nådendals piga stickar sin strumpa. Browallius PVetA 1747, s. 5. Att slöjda en passabel roman på ett par hundra (sidor). SD(L) 1903, nr 317, s. 1.
b) med avs. på material (särsk. trävirke o. d.): med hjälp av sina händer o. enkla verktyg bearbeta (till ngt). Sade ynglingen: ”O moder, / Vid din härd vill jag förblifva, / Dina furor vill jag slöjda.” Topelius Ljungbl. 7 (1860). Rydberg Dikt. 2: 150 (1891). jfr AV-, UPP-SLÖJDA.
Särsk förb. (till 1, 2 a; i sht ngt vard.): SLÖJDA IHOP10 04. gm slöjdande l. med hjälp av sina händer o. enkla verktyg förfärdiga o. sätta ihop (ngt). Sök fram ur lidret din gamla stötting som du för åtskilliga år sedan sjelf slöjdade ihop af godt granvirke. SD(L) 1902, nr 38, s. 3. —
SLÖJDA TILL10 4. gm slöjdande l. med hjälp av sina händer o. enkla verktyg förfärdiga (ngt). Man fick bättre skor, om man köpte dem hos en yrkeslärd mästare, än om man slöjdade till dem själv. Beckman SprL 95 (1918).
Avledn.: SLÖJDARE, m.//ig. [fsv. slöghdhare; möjl. delvis avledn. av slöjd] till 1, 2: person som utövar manuell färdighet l. hantverk l. handarbete l. bedriver manufaktur (se d. o. 2) l. industriell råvarubearbetning, särsk. gm bearbetande av trä; numera i sht om person som utövar l. kan l. är van l. skicklig i att utöva slöjd (se d. o. 2 b). Kellgren (SVS) 2: 294 (1788). Penningen kunde icke skaffa Slögdaren sin utländska Rudimateria till bättre pris, än dess utländska Ägare därå satte. Blix SvFinance 36 (1797). En slöjdare utan knif är ungefär som en ryttare utan häst. Verd. 1886, s. 74. Han (är) en skicklig slöjdare, som både kan skafta spjut och tillverka skodon. LfF 1895, s. 243. (Socialpolitikerna anser) att Slöjdarena lättare än de egentliga yrkesarbetarena kunna blifva beroende af sina arbetsgifvare. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 71. EtnolKällskr. 3: 218 (1946). jfr allmoge-, en-, handa-, möbel-, trä-slöjdare m. fl. särsk. om lantarbetare med uppgift att i viss utsträckning utöva hantverk l. slöjd. Aflönade på samma sätt som statare, men med högre kontant lön och vanligen äfven större stat, äro de flesta gifta yrkesmän eller mera kvalificerade lönearbetare i jordbruksnäringens tjänst, såsom rättare, smeder och slöjdare, mejerister, kreatursskötare m. fl. EkonS 2: 142 (1895). Ogift Slöjdare, något smideskunnig, söker plats på större gård. ÖgCorr. 1940, nr 75, s. 14.
SLÖJDERSKA, f. [jfr slöjdare] (mera tillf.) till 1, 2, om kvinnlig slöjdare. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 51. jfr allmoge-slöjderska.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content