[sv. dial. slör; möjl. samhörigt med nor. dial. slør, ngt som släpar, till sløra, släpa (se SLÖRA, v.1)]
om naken o. nedhängande l. utskjutande, köttig hudflik l. utväxt på huvudet hos djur (numera bl. hos fågel); särsk. om haklapp(ar) hos höns l. om fingerlik utväxt över näbben hos kalkon. Retzius Djurr. 126, 143(1772; på hakan hos däggdjur resp. på fåglar). Ifrå hwarje näsbora (hos näbbmusen) hänger et slöre, eller en bred hud-flik, som i kanterna är försedd med tije til femton nakna och syl-lika strålar, såsom på Igelkotten. Orrelius Djurkänn. 281(1776). Kamhönsslägtet .. igenkännes derpå att hufvudet ofvantill bär en lodrät, köttig kam och under hakan likaledes köttiga, hängande flikar (slören) samt har nakna kinder. NF 5: 828(1882). Till och med en gammal kalkontupp steg några steg fram mot gruppen och hans slöre började bli ovanligt stort och hängande. Ahlgren Papir. 191(1901). 2SvUppslB(1953). — jfr HAK-SLÖR.
SAOB
