[jfr t. schnurr; av ljudhärmande urspr. (l. till SNURRA, v.)]
använt för att återge det ljud som uppstår, då ngt snurrar (se SNURRA, v. I 3). Dalin(1854). (Den socialistiske debattören) var en modern speldosa ... Han drog upp sig själf, spelade upp en Marx-ouvertyr, sa klack och spelade upp Bebelsvalsen och så vidare tills det sa snurr och var stopp. Strindberg TrOtr. 2: 60(1890).
