publicerad: 1980
SNURR snur4, sbst.1, förr äv. SNORR, sbst.2, r. l. m.; best. -en. pl. -ar.
Ordformer
(snorr 1621—1629. snurr 1844 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snurr, leksakssnurra, missförstånd, halvrusigt tillstånd; jfr d. snur; till SNURRA, v. (jfr SNURR, sbst.2, SNURR, interj.). — Jfr SNORR, sbst.1, SNURR, adj.]
1) (ngt vard.) snurrande; fart; särsk. i uttr. sätta snurr (på ngt), sätta fart (på ngt). Det blir en snurr på tröskvandringen (dvs. den med handkraft manövrerade vandringen vid en sluss), så gubbarna få röra på hasorna för att hänga med. Barthel Sill 87 (1929). Icke ens när man närmar sig en backe får man ”sätta snurr” på (bil-)motorn för att taga fart, utan man måste hålla ”jämn lunk” och växla i god tid. Nerén BilB 2: 24 (1931). Jag sätter snurr, tar telefonen och beställer ett ilsamtal till Washington. Östlund Cheyney BeskPill. 103 (1959). Så är det definitivt snurr på (teater-)säsongen igen. Expressen 1964, nr 251, s. 26. — särsk. övergående i bet.: rutin l. gängor o. d. De reste ut tillsammans, så började den rätta snurren igen. Koch GudVV 1: 369 (1916).
2) om hopsnurrad l. (vårdslöst) hopvriden hårknut. Wærn-Bugge Bruksb. 139 (1925). Hon hade rött hår, som hon snurrat ihop i en liten snurr på hjässan. Wettergren SägJa 123 (1940).
3) (numera bl. tillf.) abstrakt(are): (elegant) snurrning l. tvinning; i sht förr särsk. i uttr. på sin snurr, elegant snurrad l. tvinnad. Här några fröknar kring en ung offser / med stöfveln spotsk, mustaschen på sin snurr! Sturzen-Becker 3: 175 (1861).
4) (†) i uttr. på snurr, på sned l. skrå. En ringa Skrifware trafwar hen på höghe Pantoflor, sätter sin Hatt på snorr. Schroderus Hoflefw. 173 (1629).
5) (mera tillf.) om ngt sakligt som snurrar runt; särsk. om leksakssnurra. (Han) ruskar litet på sig (efter uppstigandet), då dun och damm står ur hufvudhåret ... Sedan .. lägger han bussen i sin mun, hvarpå han skrider till det öfriga af toiletten, hvilket allt går som en snurr. Sjöberg SthmHeml. 203 (1844); möjl. till 1. Fiskdamm tycker jag vi ska ha. Men inga spel som snurr eller rulett eller sånt. Johnson Slutsp. 152 (1937). Collinder SvOrdhjälp 103 (1968; om rotor).
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fnurra. Dä kom en snurr på tråden. Granlund Ordspr. (c. 1880).
7) (vard.) tokeri l. förryckthet l. galenskap l. virrighet l. vimsighet l. mani (se d. o. 2) o. d.; vanl. skämts., i fråga om uppseendeväckande l. ovanliga l. bisarra uttalanden l. handlingar l. vanor o. d. (knappast i fråga om verklig sinnessjukdom); särsk. i uttr. ha (ngn gg äv. vara på) l. få snurren, vara resp. bli tokig l. snurrig, ha l. få ”pippi”. Han (hon) ä på snurren. Granlund Ordspr. (c. 1880). Lite snurr fanns det nog i skallen på henne, började Frasse förstå. Koch GudVV 1: 244 (1916). Låt'en vara, sade Kicken, han ä så där, han får snurren iblann! Därs. 2: 65. Den där killen har snurren direkt. Unnerstad Snäckh. 177 (1949). Det verkar rena snurren. Gustaf-Janson KungVank. 14 (1963).
8) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om rus l. halvrusigt tillstånd; särsk. i uttr. gå på snurren, vara halvrusig. (Det händer stundom att inga) Personer kunna lata sigh finna, som Sacramentet begära, til at bruka, Therföre moste tå Messepresterna meddela sigh sielffuom Brödhet, Och någre resor supa vtur Kalken, til thes the få en godh Snorr i Pannan. L. Paulinus Gothus 2Ratio 375 (1621). Han går på snurren. Granlund Ordspr. (c. 1880).
9) [sannol. eg. specialanv. av 7; möjl. dock utgående från en bet.: penis (jfr SNORR, sbst.1 2)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. förstärkande ord i kraftuttr. för att uttrycka indignation l. förvåning o. d. Snurrens jyckar! tyckte den unge mannen. Koch GudVV 1: 227 (1916).
Spoiler title
Spoiler content