SNÄPPARE snäp3are2, sbst.4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. snäppare; av t. schnepper, schnäpper, pratmakare, snäppare, av mht. snapper, snepper, pratmakare, kämpe, till snappen (se SNAPPA, v.); jfr äv. dan. o. nor. sneppert, av t. schnepper (se ovan). — Jfr SNÄPPA, v.1]
(förr) instrument för åderlåtning (l. koppning) bestående av ett (resp. flera) i en hylsa inneslutet (inneslutna) knivblad som medelst en fjäder slog hål på ådern, ådersnäppare; äv. om ett slags liknande nål använd vid tagande av blodprov. Sahlstedt (1773). Nu .. tar jag med mig min tidigt, men dock nog sent tilltäppta skaldeåder i grafven, der ingen lancette eller snäppare hinner den. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 86 (1829). Förgäves tog mor Brita till kopphorn, snäppare och bryne för att med koppning få febern att sjunka. Väring Frost. 229 (1926). Mikroskoputensilier. .. Snäppare, blodprovtagningsnål. KatalRGrave 305 (c. 1938). Åderlåtningen .. utfördes med en snäppare på en ytligt liggande ven under stasbinda. Näsström FornDSv. 1: 253 (1941). — jfr KOPP-, SILVER-, ÅDER-SNÄPPARE.
Ssgr: SNÄPPAR-, äv. SNÄPPARE-FISK. [jfr t. schnäpperfisch] (numera föga br.) fisk tillhörande familjen Acanthuridæ, kirurgfisk (särsk. om kirurgfisken Acanthurus hepatus Lin.); i pl. äv. dels om familjen, dels om släktet Acanthurus Bl. Schn. 1Brehm III. 1: 218 (1876; i pl., om släktet). Rebau NatH 1: 548 (1879; om A. hepatus). SAOB K 976 (1935; i pl., om familjen). Björk Beebe UndHavsyt. 156 (1937). —
