SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRP snær4p, interj. o. sbst.3
Etymologi
[jfr nor. snerp; av ljudhärmande urspr. (jfr SNÄRPA, sbst.1, SNÄRPA, v.2)]
(i interjektionell anv., återgivande en fågels snärpande läte; äv. ss. sbst., om lätet; jfr SNARP, interj. o. sbst.2 Östergren (1943). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968).
Spoiler title
Spoiler content