publicerad: 1981
SNÖRA snö3ra2 l. snœ3ra2, v.1 snör, äv. (numera mindre br.) snörer (Rudbeck Atl. 2: 517 (1689)), -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Serenius EngÅkerm. 201 (1727: winter-snöring), Dens. H 1 b (1757: winter-snöring)), -NING (FrFiberTågv. 100 (1949) osv.).
Ordformer
(snör- 1614 osv. snörre- i ssg 1582 (: snörre silcke))
Etymologi
[sv. dial. snöra, vrida, linda, springa omkring, skynda sig, kasta; jfr nor. dial. snøra, vrida om, svänga, fara virvlande, skynda; i avljudsförh. till SNARA, v.1; med avs. på bet.-utvecklingen jfr SNO, v.1]
1) vrida l. sno l. fläta l. tvinna (ngt); äv. med obj. betecknande resultat o. indir. obj. i uttr. snöra ngt ngt, gm att tvinna samman trådar o. d. tillverka ngt för ngt; utom i den under slutet nämnda anv. numera bl. ss. ssgsförled; jfr 5. Een Drake, hwilcken sin Stiert snörer och wälfwer tilbaka in til Hufwudet. Rudbeck Atl. 2: 517 (1689). Sina hundar grå / han gullband snörde. Afzelius SæmE 68 (1818; fvn. orig.: sneri). särsk. (repslag.): ge (garn som vid spinning erhållit viss snodd) ytterligare snodd i samband med hoptvinning med ett l. flera andra garn; äv. abs.: tillverka snöre på sådant sätt. Med snören avser fackmannen garn som snörts, d.v.s. i samband med hopläggningen erhållit ytterligare snodd och därefter blivit appreterat. FrFiberTågv. 100 (1949). Snörning .. (dvs.) tillverkning av snören. Därs.
2) (†) bege sig av med hast, skynda. Nu bliffuom wij medh thenna mödhan (dvs. att driva ut ovärdiga nattvardsgäster) wäl förskonade, altenstund folket anthen ganska seldan sökia til Herrans Nattward, eller när han haffs förhender, skåcketals snöra vtur Kyrkian. L. Paulinus Gothus 2Ratio 364 (1621).
4) [jfr 3 o. motsv. anv. av KASTA, v.] i fråga om att hastigt l. begärligt förtära ngt; i ssgn IN-SNÖRA (†, Schultze Ordb. 4657 (c. 1755)) o. den särsk. förb. SNÖRA I SIG.
5) [möjl. eg. bildl. anv. av 1 med tanke på förvridande av ansiktsdragen; jfr sv. dial. snörä på sej, vara missbelåten l. ond] (†) visa sig missnöjd l. ond. Ingen wille hvarken see eller tala medh honom, vtan hwar snörde och fnyste i sin wråå. VDAkt. 1669, nr 222.
6) [jfr sv. dial. snöring, liten stund] om kort o. intensiv period av kyla, knäpp; i ssgn VINTER-SNÖRING.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÖRA I SIG10 4 0. till 4: hastigt l. begärligt förtära (ngt). Kolmodin QvSp. 1: 100 (c. 1710, 1732). —
SNÖRA TILL10 4. till 3, i uttr. snöra till med ngt, (hastigt l. våldsamt) kasta ngt. Rondeletius 77 (1614).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Ssgrna snör-gaffel, -maskin o. -vinda kan äv. hänföras till snöre): A: (1 slutet) SNÖR-BAND, sbst.1 (sbst.2 se sp. 8436). (†) snöre; dels om rocksnöre (se rock-snöre, sbst.2), dels om snöre avsett till prydnad (i ssgn snörbands-axel). Topelius Planet. 1: 92 (1889).
-GAFFEL. [jfr anm. ovan] gaffelformigt redskap använt vid flätning av snören, knytgaffel. Hazelius-Berg Gard. 91 (1962). —
(1 slutet) -GARN. garn som vid hoptvinningen erhållit ytterligare snodd utöver den som erhållits vid spinningen, bindgarn av jämförelsevis hög kvalité. Lind 1: 1410 (1749). —
-KNEKT. (förr) av repslagare vid hoptvinning av jämförelsevis klent gods använt redskap bestående av en träkloss försedd med ett handtag o. skåror för de parter som tvinnades ihop, löpare, tvinnsticka. Nilson Repslag. 91 (1961). —
(1 slutet) -MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 8437). [jfr anm. ovan] repslag. maskin använd vid tillverkning av snören. BoupptVäxjö 3/12 1869. —
-ROTTING. (†) rotting (se d. o. 2, 3) avsedd l. använd till flätverk, bindrotting. Osbeck Resa 264 (1752, 1757). SmålP 1890, nr 152 (A), s. 3. —
(1) -VINDA, äv. -VIND. [jfr anm. ovan] repslag. vinda använd vid repslageriarbete (t. ex. vid uppvindning av garn för mätning); jfr rep-vind. VLBibl. Bouppt. 1824 (: Snörvind).
B (†): SNÖRE-SILKE. silke avsett att fläta l. tvinna. Sticke och snörre silcke. TullbSthm 13/6 1582. Därs. 27/5 1583. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content