publicerad: 1982
SPAK spa4k, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(spaach 1668. spaak 1536—1712. spack 1573—1712. spak 1557 osv.)
Etymologi
[fsv. spaker, vis, klok, spak; jfr fd. spak (d. spag), nor. spak, fvn. spakr, vis, klok, spak (nor. dial. spak); till den rot som äv. föreligger i fslav. paža, ger akt på, o. besläktat med SPEJA, SPÅ. — Jfr SPAK, sbst.2, SPAKNA, SPÄKA, göra spak, SPÄKT]
1) (†) vis, klok, förståndig. Begynna (dvs. begynn) nw min Jungfru spaak, / Förkunna oss all thenna Saak. Messenius Disa 18 (1611). (Dag) var en man så spak (vis), att han förstod foglars röst. Säve Yngl. 20 (1854). — särsk. i utvidgad anv.: som har god förmåga o. d., skicklig (se d. o. 3 a α) l. duktig; ss. förled i ssgrna KÄNN-, MINNES-SPAK.
2) om person: som varit gensträvig men givit efter o. (nu) låter sig kuvas o. sålunda förhåller sig lugn l. stilla o. d., (kuschad l. kuvad o.) foglig l. eftergiven l. undfallande l. undergiven; förr äv. utan tanke på att vara kuvad l. kuschad: fredlig l. fridsam l. stillsam l. saktmodig o. d.; äv. bildl. Göra ngn spak, göra ngn medgörlig, kuva ngn o. d. Efter den betan blev han spak. Motgången gjorde honom spak. Han svarade helt spakt, att jag skulle få min vilja fram. LPetri Sir. 25: 20 (1561). (När den ungerske fursten Géza lät förkunna kristen lära i sitt land) begynte the Vngerske blifwa någet spakare, vprätta Wänskap .. och lefwa fridligen med sijna Grannar. Schroderus Os. 2: 549 (1635). (Nils Keder var) I samtal och umgänge vänlig, spak, saktmodig. BL 7: 23 (1726). Lilla Nisse var ett barn, / Af de fromma, spaka, / Hjelpte mamma nysta garn, / Och åt sylt och kaka. Säfström Skymn. 19 (1853). Statsrådsselen förmår göra äfven de ystraste fålar spakare. De Geer Minn. 2: 175 (1892). Ja, ursäkta mig att jag säger det rent ut, men du har alltid varit på tok för spak emot henne (dvs. sonhustrun). Gustaf-Janson ÖvOnd. 63 (1957). — jfr O-SPAK. — särsk.
a) i ordspr. Lugnet är skaakom (felaktigt för spaakom) liufft. Grubb 469 (1665). Gift dig så blir du spak. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i jämförelser (jfr 3 a, 4 a); i sht i uttr. spak som ett lamm. LPetri Dryck. B 7 a (1557: spake som lamb). Han var bufflig förr i tiden, men nu är han lika spak som tjuren Ferdinand. Siwertz Pagoden 227 (1954).
c) (†) i utvidgad anv., om kvinna: i sexuellt avseende undergiven l. medgörlig, som lätt ger efter för sexuella inviter; liderlig, otuktig, lätt på foten. Serenius (1734). Livin Kyrk. 140 (1781).
3) om djur (särsk. husdjur): som varit bångstyrig l. gensträvig o. d. men givit efter o. (gärna l. lätt) låter sig behärskas l. ledas av människan l. som lagt bort oarter o. d.; äv. utan tanke på att vara underkuvad: foglig l. sedig (se d. o. 2) l. from l. lydig o. d.; äv. dels: som icke rör sig mycket l. snabbt, stillsam l. stilla l. lugn, dels: som icke l. ogärna går till angrepp, fridsam l. fredlig o. d.; i sht förr äv. övergående i bet.: tam (motsatt: vild); äv. bildl. Visb. 1: 60 (1573; om häst). Örter, Gräsz, ok Frukter .., Som föder Man ok Diuur, wildt, spakt bå Warg ok Lam. Lucidor (SVS) 208 (1672). Derpå tilägnade sig Ifwar den goda Hästen, som gick tämmeligen spak under honom. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Äro .. (fåren) besynnerligen spaka, så at intet wildt eller grymt kan förmärkas hos dem. Hastfer Får 23 (1752). Den hätska bandhund, som ifrån sin koja / Mot sjelfva dejan rusade så vild, / Nu lyder spak den hand, som bröt dess boja. Franzén (1785) i 3SAH 2: 163. Falken blir genom detta fortsatta vakandet utomordentligt spak. Nilsson Fauna II. 1: 15 (1824). Men Ekman, Carl Gustaf, vet nog, vad han gör / och känner det spaka spann, som han kör. Fjelner TypTank. 13 (1927). Gäddan är vid varmt väder ”spak”, och man följer henne med ledning av strånas rörelser vid hennes framträngande i växtligheten. Rig 1937, s. 158. — jfr O-SPAK. — särsk.
a) i jämförelser (jfr 2 b, 4 a); i sht i uttr. spak som ett lamm. Then Jungfru .. bant honom (dvs. tjuren) med sitt håår, / Han bleff på stunden spaker som ett fåår. Messenius Disa 6 (1611). Förr woro (kämparna) .. barska som Lejon mot sina Fiender; Men nu som spaka Hiordar i sina Hyddor. Mörk Ad. 1: 125 (1743). (Hästen) kunde springa som en hind, men den var tillika spak som ett lamm. Jansson Bondek. 20 (1929).
b) om vilt djur (i sht djur som är villebråd): som icke hyser (större) skygghet l. fruktan (o. således är lätt att fånga l. skjuta o. d.), orädd, oskygg; jfr c. Kiöping Resa 4 (1667). Gosillar funnos .. (i Älvdalen) i en dam och woro så spaka, at de gingo inn uti handen. Linné Dal. 42 (1734); jfr c. Om (ejdrarna) .. finna sig åtnjuta skydd från människans sida, blifva de under rufningen så spaka, att man kan stryka på dem med handen och lyfta upp dem ur redet, utan att de söka fly. LbFolksk. 687 (1892). Denna hjorts ursprung torde .. vara av annat slag, ty den är mera spak och låter sig betraktas ”på endast några få meters avstånd”. FoFl. 1932, s. 138.
4) i överförd l. utvidgad (se d) anv. av 2 (o. 3), om ngt sakligt: som kännetecknas av de under 2 (o. 3) nämnda egenskaperna. Jw högre Blod, jw spaakare moodh. Grubb 409 (1665). Hans (dvs. Jesu) spaka lefnads-sätt, som war så fromt och stilla. Kolmodin QvSp. 2: 407 (1750). Hvad är spakare än Riksdagen i Gefle? Wieselgren SvSkL 4: 459 (1848). Domaren bet sig i läppen, men så fortsatte han förhöret i litet spakare ton. Agrell NorrlG 160 (1899). Redan under 1884 års riksdag hade jag i spaka ordalag yttrat mig om ett mera praktiskt bedrifvande af arbetet å den viktiga norra stambanan. Adelsköld Dagsv. 3: 66 (1900). Tysklands nederlag och revolution ska göra vår höger spak. ÖUndén (1918) hos Wigforss Minn. 2: 95. — särsk.
a) i jämförelser (jfr 2 b, 3 a); särsk. i uttr. spak som ett lamm. (1700-talstidskrifterna) äro .. spaka som lamm, emot hvad tidningslitteraturen varit i våra dagar. Wieselgren SvSkL 4: 516 (1848).
c) (†) om dräkt: som icke uttrycker självhävdelse o. d., hovsam, måttfull; anträffat bl. i bild. Nu har här vandrat ifrån jorden / En listig man i spaker drägt. BL 3: 155 (cit. fr. 1755).
d) i utvidgad anv.
α) som saknar kraft l. styrka l. livfullhet l. ”färg” (se FÄRG, sbst.1 2 a α slutet); färglös (se d. o. 1 b α). Stundom war eeldzloghen så spaak, at han icke vpbrende the diwr, som til the ogudhachtigha send woro. Vish. 16: 18 (öv. 1536; Bib. 1541). Detta feeltes än wed desze Kyszar spaka, / Att Kiärleek Gaf dem uth, men Tog dem ey tillbaka. Dahlstierna (SVS) 243 (c. 1696). Firandet af trefaldighetsnatten har i Stockholm nedgått till några spridda och mycket spaka lustvandringar. Lundin (o. Strindberg) GSthm. 69 (1880). DN(A) 1965, nr 100, s. 4.
β) (†) i uttr. göra spaka ögon åt ngn, ge ngn (undergivet) beundrande l. kärleksfulla ögonkast. Dalin Hist. 2: 4 (1750).
5) [specialanv. av 4 (d)] (i sht i fackspr. o. i vissa trakter) om vatten (i sht i flod o. d.) l. vattensamling l. flod l. sjö l. vattendrags lopp o. d.: lugn (se LUGN, adj. 1), stilla. Dessa .. älfbåtar, hvilka ”i spakt watn” kunna bära 10—12 personer. NordT 1898, s. 518 (cit. fr. 1696). Linné Dal. 103 (1734; om flod). Wahlenberg KemiLappm. 32 (1804; om sund). Anders Pehrsson märkte, att den förut så spaka sjön blef till den grad strid, att han med möda kunde få båten framåt. Englund Ged. 40 (1853). Åns spaka lopp. Rääf Ydre 1: 33 (1856). Om vid kastning snett uppför strömmen (vid fiske) denna är spakare på något ställe (osv.). Hammarström Sportfiske 120 (1925). Tämligen spaka virvlar. Östergren (1943). — särsk. (numera mindre br.) i ordspr. största fisken går i spakaste vattnet o. d., i det lugnaste vattnet går de största fiskarna. I spakaste watnet gå störste fiskarne. Lind (1749). Största fisken går i spakaste vattnet. Læstadius 2Journ. 74 (1833).
Ssgr (i allm. till 5 o. i denna anv. i sht i fackspr. o. i vissa trakter): A: SPAK-FLYTA. (spak- 1911. spakt- 1943) om vatten l. vattendrag o. d.: flyta spak; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Högberg Baggböl. 1: 22 (1911). Det spaktflytande vattnet mellan två forsar. Östergren (1943). —
-FÄRDIG, se d. o. —
(2, 3) -GJORD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) gjord spak; särsk. till 3. Tranér Anakr. 137 (1833; om duvor). —
-VATTEN. (spak- 1668. spake- 1647 (: Spake watnet; möjl. icke ssg))
1) spakt vatten, lugnvatten; särsk. om spakt vatten ovanför l. nedanför fors; jfr SEL, SPAK, sbst.2 Spake watnet näst ofuenför samma fårsz. ÅngermDomb. 1647, s. 88; möjl. icke ssg. AktsamlKungsådreinst. 209 (1668). (Storlommen) vistas om sommaren på insjöar och andra spakvatten i hela Sverige och Norrige. Nilsson Fauna II. 2. 1: 396 (1828). Elfvarnas spakvatten, s. k. sel. DÜben Lappl. 93 (1873). En damm, där gäddorna .. stod i spakvattnet. Lundkvist Vindingev. 179 (1956).
2) (i fackspr.) om det kortvarigt lugna tillstånd vattnet befinner sig i då tidkantring (övergång mellan ebb o. flod l. omvänt) äger rum, stillvatten, slackvatten. NF 15: 107 (1890).
Ssg (till -vatten 1; i fackspr.): spakvattens-fjärd. fjärd med spakt vatten. NordRevy 1895, s. 489. —
-ÄLV. spakflytande älv; i sht om älvsträcka med spakflytande vatten. VetAH 1751, s. 15. De små (mussel-)Skalen, som finnas här i sjöar och spak-älfvar, förtjena aldrig at öpnas. Därs. 1762, s. 68. Spakälven ovanför forsen. Törnqvist Stjärnlj. 71 (1915).
B (†): SPAKE-VATTEN, se A.
C (mera tillf.): SPAKT-FLYTA, se A.
Avledn.: SPAKHET, r. l. f. [jfr ä. d. spaghed] om egenskapen l. förhållandet att vara spak. Verelius 122 (1681). Lindfors (1824).
1) till 2: foglighet l. undfallenhet l. fridsamhet l. saktmod o. d.; numera i sht om foglighet osv. åstadkommen gm underkuvning o. därav följande medgörlighet. Efter sorghen och bedröfuelsen .. gifuer .. (treenigheten) oss, en öfuersuinneligh gledie, tröst och frijmodighet, spakhet och kärlighet. Forsius Phys. 371 (1611). (Påven) förmante Ärke-Biskopen .. at ej wåldsamligen upföra sig mot werldsliga Regeringen, utan sköta sit ämbete med spakhet. Dalin Hist. 2: 879 (1750). Lindström LeendGud 220 (1951).
2) till 3: foglighet l. sedighet l. fromhet l. tamhet o. dyl. l. oräddhet o. d.; numera i sht om foglighet osv. åstadkommen gm underkuvning o. därav följande medgörlighet. Fischerström .. deltog i min glädje öfver mina små Elgars trefnad och spakhet. VetAH 1819, s. 215 (1794). (Korsnäbbarna) sjunga väl, fast än sagta, och äro nöjsamme för sin spakhet. Därs. 1797, s. 299. Lilljebjörn Minn. 144 (1874; i fråga om ridsto).
3) till 4; särsk. till 4 d α: kraftlöshet l. färglöshet o. d. (Poesien i Nordamerika har) en charakter af entonig spakhet, af liflös slapphet, af alldagliga tankar. SvLittFT 1836, sp. 184. —
SPAKLIGA l. SPAKLIGEN, adv. (-a 1582—c. 1755. -en c. 1755) [fsv. spaklika; jfr fvn. spakliga] (†) till 2, 4: fridsamt, fredligt, stillsamt, lugnt, saktmodigt. Effter Christus medh sitt Rijke, icke hastigt ränner öffuer stock och steen, vthan faar spakligha på sins fruchtans och troonnes iemna medhelwägh, Therföre (osv.). PErici Musæus 6: 57 a (1582). Spakliga, -en, .. (dvs.) Sedigt, höfligt. Schultze Ordb. 4745 (c. 1755). —
SPAKSAM, adj.; adv. -t (Schmedeman Just. 1171 (1687), Frese PoëtSambl. 13 (1728)). (†) till 2, 3: spak, (underkuvad o. alltså) fridsam l. fredlig l. saktmodig. Creaturet (dvs. allt skapat) .. är .. spaaksamt och mildt. LPetri SalWijsh. 16: 24 (1561). (Allt det räknas för edsöre) som upsåteligen göres Wåre tienare, högre eller lägre, när the til eller från Hofwet uti sin tienst och opwachtning spaksamt gå och fara. Schmedeman Just. 1171 (1687). Somblige (dvs. av djuren) sig med Rof och spaksamt somblige närde. Frese PoëtSambl. 13 (1728).
spaksamligen l.
spaksammeligen, adv. (-samligen 1681. -sammeligen 1682) (†) till 2: fridsamt l. fredligt l. stilla l. lugnt l. sedigt. Verelius 239 (1681). Schmedeman Just. 766 (1682).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content