SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1983  
SPATHA spa3ta2, r. l. f.; best. -en; pl. -or (VäxtLiv 3: 304 (1936) osv.) ((†) -er Kiöping Resa 125 (1667)).
Ordformer
(spata 1764. spatha 1904 osv. spatter, pl. 1667)
Etymologi
[jfr t. spatha, eng. spatha, it. spada, lat. spatha, ävensom eng., fr. spathe (i bet 3); av gr. σπάϑη, vävsked, brett tveeggat svärd, blomhölster, spadformigt verktyg; besläktat med SPADE, SPALJÉ. — Jfr SPATEL]
1) (förr) (i sht av ryttare använt) svärd med lång o. jämförelsevis bred klinga. (Invånarna på ön Amboina) bruka inga andra Gewär än Pijkar och Spatter eller Puströör. Kiöping Resa 125 (1667). Hos utlänningarne kallades .. (stora, breda slagsvärd i ä. tid) Spata (Spade), och warda beskrefne så långa, at Franckerne derefter mätte en Mönstrings-gill Karl. LMil. 2: Föret. 9 a (1764). 2SvUppslB (1953).
2) (tillf.) i fråga om vävning under antiken: vävsvärd. Bindevarpens skaft sköttes jämte ”spathan” — vävsvärdet — i de senantika väverierna antagligen av vävaren. SvSlöjdFT 1925, s. 83.
3) (numera föga br.) bot. om vart o. ett av två stora (skedliknande) skärm- l. täckblad som (innan de öppnar sig) helt omsluter blomställningen hos vissa växter (t. ex. palmväxter o. liljor). Ekbohrn (1904). (Spiralörtens blombärande skott) växa rakt upp och bära i spetsen en knopp eller blåsa, bildad av två musselskalsformade, nästan genomskinliga hölsterblad (spathor). VäxtLiv 3: 304 (1936).
Spoiler title
Spoiler content