SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPERMATO- spær1mato- l. -tω-, l. 010—, framför obetonad stavelse äv. 101—, l. (framför vokal) SPERMAT- spær1mat- l. (framför obetonad stavelse) 01—.
Ordformer
(spermat- 1904 (: Spermatenergi) osv. spermato- 1840 (: Spermatozoer) osv.)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. o. nylat. spermat(o)-; bildat till stammen i gr. σπέρμα, frö, säd (se SPERMA)]
1) i ssgr som betecknar ngt som har samband med frö (se FRÖ, sbst.1 1 a).
2) i ssgr som betecknar ngt som har samband med sperma (se d. o. 1); jfr SPERMO- 1.
3) i ssgr som betecknar ngt som utgör l. har samband med hanlig(a) könscell(er); jfr SPERMA 2, SPERMIO-, SPERMO- 2.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng., fr. o. nylat.]: A: (3) SPERMAT-ANGIUM -aŋ4ium, äv. —302, n.; best. -iet; pl. -ier. [senare ssgsleden av gr. ἀγγεῖον, kärl, förvaringsrum, till ἄγγος, kärl, av ovisst urspr.] bot. hos rödalg: cell vari spermatie (se d. o. 1) bildas; jfr spermo-gon. BotN 1922, s. 346. —
(2) -ENERGI10104 l. 01004. (numera föga br.) fysiol. Spermatenergi, (dvs.) sädeskraftighet, sädesfullhet. Ekborhn (1878, 1904). —
(2) -URI -uri4 l. -ɯ-, r.; best. -n l. -en. [senare ssgsleden till gr. οὐρέω, urinerar (jfr stranguri)] med. sädesavgång med urin. Wernstedt (1935).
B: (3) SPERMATO-CYT -sy4t, r.; best. -en; pl. -er. [med avs. på senare ssgsleden se fagocyt] fysiol. spermiocyt. 3NF 12: 500 (1930). —
(3) -FOR -få4r, r. l. m.; best. -en; pl. -er. (förr äv. -phor) [senare ssgsleden av gr. -φορος, bärande (se elektrofor)] zool. hos vissa lägre djur (t. ex. bläckfiskar o. stjärtgroddjur): anordning som tjänar till att överföra hanliga könsceller till honorna o. som består av en av ett sekret bildad klump l. hylsa vari könscellerna är inneslutna. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 181. särsk. [med anslutning till spermato- 2] (tillf.) oeg., om manslem. Delblanc Åminne 105 (1970). —
(1) -FYT -fy4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. [med avs. på senare ssgsleden se gamo-fyt] bot. fröväxt (se d. o. 1), fanerogam. Tholander Ordl. (1872). —
-GENES10104 l. 01004. fysiol.
1) till 2: bildande av sperma. Wernstedt (1943).
2) till 3, = spermio-genes. FörhLäkS 1898, s. 31. —
(3) -GONIE -gå4nie, äv. —302, r.; best. -en; pl. -er. [med avs. på senare ssgsleden jfr spermio-gonie] fysiol. spermiogonie. 2NF 26: 671 (1917). —
(2) -RRÉ -re4, förr äv. -RRHOE (spermatorrhoe (l(äs) ö) Ekbohrn (1868)), r. l. f.; best. -n, äv. -en. Anm. Stundom används äv. den nylat. formen spermatorrhoea. Dalin (1871). (-rré (-rrhé) 1858 osv. -rrhoe 1855—1868) [senare ssgsleden av gr. ῥοή, flöde, i avljudsförh. till ῥέω, flyter (se reuma)] fysiol. ofrivillig sädesavgång (särsk. av abnorm art); jfr pollution. 2SvLäkSH 9: 83 (1855). —
(2, 3) -ZO -så4, r.; best. -n, äv. -en; pl. (förr äv. att hänföra till sg. -zoon) -er; förr äv. -ZOON, n.; best. -zoet; pl. -zoer (jfr ovan). (-zo 1855 osv. -zoer (-zoër), pl. 1840 osv. -zoon 1871—1872) [med avs. på senare ssgsleden se proto-zo]
1) (numera mindre br.) fysiol. = spermie 1. Boheman ÅrsbVetA 1840—42, s. 10. SAOL (1973).
2) (†) = -zoid 2. BotN 1842, LitBih. s. 98. Ekbohrn (1904). —
(2, 3) -ZOID -soi4d l. -sω-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er. [bildat till -zo med ändelsen -id (se spermatid)]
1) (numera föga br.) fysiol. = spermie 1; jfr -zo 1. VetAH 1848, 2: 336. Wirén ZoolGr. 1: 81 (1896). 3NF (1933).
2) bot. hos många kryptogamer o. ett fåtal fanerogamer: självrörlig hanlig könscell; jfr -zo 2, spermie 2. Fries SystBot. 232 (1897).
Spoiler title
Spoiler content