SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPINNROCK spin3~rok2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Kjellberg Ull 78 (i handl. fr. c. 1560) osv.) ((†) -er TullbSthm 1579, Därs. 5/6 1583; -or TullbSthm 19/10 1579, Afzelius Sag. 5: 176 (1843)).
Ordformer
(spinn- c. 1560 osv. spinna- 1938. spinne- 1579 osv. spinnie- 1725. -rocher, pl. 1579. -rock 1579 osv. -rok c. 1585. -råck c. 1560—1854. -råk 1691—1765)
Etymologi
[sv. dial. spinnrock; jfr mlt. spinrocke, t. spinnrocken; av SPINNA, v.1, o. ROCK, sbst.3]
1) om en vid spinning (se SPINNA, v.1 1) använd ställning med linkäpp o. d. samt en kringdriven spindel (se SPINDEL, sbst.2 1, 2); jfr HJUL-, LÅNG-ROCK; vanl. (o. i fråga om senare sv. förh. bl.) om (olika modifikationer av) ett spinnredskap som i sin vanligaste form består av ett på tre fötter vilande bräde uppbärande dels en ställning för spånadsmaterialet, dels ett medelst trampning drivet drivhjul, dels en av drivhjulet driven spindel (se SPINDEL, sbst.2 2) o. en på dennas axel fäst rulle l. bobin för den spunna tråden; förr äv. om slända (se SLÄNDA, sbst.2 1); jfr ROCK, sbst.3, SPINN-STOL 1, -VAGN 1, SPÅN-ROCK, -VAGN. Kjellberg Ull 78 (i handl. fr. c. 1560). (I stället) för en spissigh och lång Spärr (dvs. ett spjut) hengde .. (Omfale) widh hans (dvs. Herkules') Sijdha en Spinrock. Schroderus Albert. 1: 71 (1638). En Spinnråck medh Trampa. SthmStadsord. 1: 120 (1654). Spinnråckar med hjul som nu brukas öfwer alt, woro åtminstone här (i Stöde) och i Jämteland intet kände, förr än wid slutet af förra seculo. NorrlS 1—6: 75 (c. 1770). Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger, / Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt, / Tisdan står hon för Kämnärsrätt. Bellman (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790); jfr SPINN-HUS 2. 2NF 26: 730 (1917; i skildring av ä. förh., om ställning med linkäpp o. d.). Västerb. 1937, s. 160 (om långrock). En släktsaga, som vid brasans sken och spinnrockens surr överförts från släktled till släktled. Siwertz Pagoden 139 (1954). — särsk.
a) i uttr. angivande spinningen ss. en typiskt kvinnlig sysselsättning. Liksom wi (dvs. kvinnorna) wore födde blott til slefwen och Spinråcken. Stagnell JHjernlös 30 (1756). Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan. Ordspr. 31: 19 (Bib. 1917; SalOrdspr. (öv. 1536) o. Bib. 1541: rocken).
b) (†) i utvidgad anv., om ett slags för nåltillverkning använd svarvstol. Schulthess (1885).
2) i bildl. anv. av 1. Urvärket är tidens väfstol, spinnrock, knäpphärfvel. Törneros (SVS) 4: 29 (c. 1824). — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
a) om stjärnbilden Orions bälte; särsk. i uttr. Frejas spinnrock; jfr ROCK, sbst.3 a, o. FRIGGE-ROCK(EN). (Det bör anmärkas) att de trenne stjernorna i Orions bälte ej kallas Friggas spinnrock, som Förf. (M. Bruzelius i Sveriges historia för ungdom) berättar, utan Freyas. SvLitTidn. 1820, sp. 204. Fatab. 1910, s. 7 (från Smål.). Orions stora spinnerock / står klar var kväll. Jönsson MSkepp 63 (1936).
b) [med avs. på orsaken till benämningen se SPINNA, v.1 5 (b)] om fågeln Caprimulgus europæus Lin., nattskärra (se d. o. 1). 1Brehm 2: 200 (1875). 2SvUppslB (1953).
Ssgr: SPINNROCKS-, äv. SPINNROCK-ARM. = rock-arm, sbst.2 Ahlman (1865). —
-DOCKA. docka (se docka, sbst.1 6 c) utgörande ståndare för spindel i spinnrock, vingstolpe, jungfru. Landsm. II. 3: 98 (1887). —
-FILOSOFI. (numera föga br.) nedsättande, om den filosofi som ligger bakom folkliga föreställningar (t. ex. skrock). ConvLex. 4: 47 (1826). —
-FULL, r. l. m. [senare leden till full, adj.] (†) om så mycket spånadsmaterial som rymmes på en spinnrocksrulle. Lind (1749; under wocken-voll). —
-HISTORIA. (numera föga br.) särsk. nedsättande: historia (se d. o. 5) av enkelt slag, berättad l. lämplig att berätta under spinning med spinnrock (vid spinnafton o. d.). Leopold 5: 84 (c. 1820). —
-HJUL. jfr hjul 2 c o. rock-hjul. Alm(Sthm) 1796, s. 38. särsk. bildl. Hemberg Kola 34 (1902; bildl.). —
-HUVUD. rockhuvud. Hagberg Shaksp. 7: 248 (1849). Hallström Warburg Spinnb. 155 (1977). —
-KRÄKLA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spinnrockshuvud; jfr kräkla, sbst.2 1 c. Bengts Vargt. 65 (1915). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en spinnrock(s). Nattskärrans spinnrocksliknande surrande. Kolthoff DjurL 26 (1899). —
-MAKARE. (i sht förr) person som tillverkar spinnrockar. Bexell HallH 3: 441 (1819). Moberg Nybygg. 122 (1956; i skildring av förh. på 1800-talet). —
-NOCK. (i sht förr) = nock, sbst. 2; förr äv. om sländtrissa. Nordforss (1805; om sländtrissa). ÖoL (1852). Anm. I nedanstående källa har ordet felaktigt (sannol. med anslutning till nock, sbst. 8) använts om spinnrockshuvud. För att inte alldeles behöva avstå från att tillfredsställa sin läslust band hon fast boken vid spinnrocksnocken. MinnGPrästh. 3: 2 (1926). —
-RULLE. = rulle, sbst.3 1 a α; jfr rock-rulle. Polhem Brev 29 (1710). —
-SNÖRE. snöre som förenar spinnrocks drivhjul med dess spindel. Hallström Warburg Spinnb. 132 (1977). —
-SURR. surr från spinnrock(shjul) l. liknande sådant surr. Reuter NSång. 138 (1888). —
-SVARVARE. (i sht förr) jfr -rocks-makare. SvD(A) 1965, nr 221, s. 10. —
-TEN. om spindelaxeln på l. till spinnrock. Heidenstam Dikt. 92 (1895). —
-TRAMPA. Balck Idr. Suppl. 281 (1888). —
-VISA. visa (av den typ) som brukar sjungas l. är lämplig att sjungas under arbete vid spinnrock; jfr spinn-visa. SÖdman (1816) i 2Saml. 4: 141.
Spoiler title
Spoiler content