SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRINTING sprin4tiŋ l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best. -en.
Etymologi
[av eng. sprinting, vbalsbst. till sprint (se SPRINTA, v.3)]
sport. om (övning l. träning i) sprinterlöpning l. -rusning; förr äv. liktydigt med: (slut)spurt, finish; jfr SPRINT, sbst.3—4, SPRINTA, v.3 1. Att i lugn fart löpa 400 m. någon gång, är även ett gott moment i träningen (för kortdistanslöpning). Detta bör emellertid ej ske för ofta, om man lagt sig speciellt på sprinting. Frostell IdrB 85 (1914). Ingvar Eriksson och Berndt Carlsson lågo med till upploppet, men där kommo de bort i den ursinniga sprintingen. IdrBl. 1935, nr 70, s. 9. Aldrig (höjdhopps-)träning på mer än 2.13 men mycket skivstång och sprinting. Därs. 1961, nr 104, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content