SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
STADION sta4dion, sbst.2, n. (NF 15: 325 (1891) osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (NysvSt. 1936, s. 227 (1933), NDA(A) 1934, nr 134, s. 16); best. (numera i sht i bet. 1) stadiet (NF 15: 325 (1891) osv.), äv. (föga br.) -onet (Östergren (1945; angivet ss. sällsynt)), i best. anv. äv. (numera i sht i bet. 2) utan slutart. (2NF 20: 675 (1914: simstadion) osv.); pl. (numera nästan bl. i bet. 1) stadier (förr äv. att hänföra till sg. stadium, EP 1792, nr 5, s. 2, osv.) l. (numera i sht i bet. 2) = (Östergren (1945) osv.); förr äv. STADIUM, sbst.2; pl. -ier (se ovan). Anm. I bet. 2 (äv. i bet. 1) användes numera ofta omskrivningar (t. ex. ssgn stadionanläggningar) i st. f. pl.-form av ordet.
Ordformer
(stadier, pl. 1792 osv. stadiet, sg. best. 1891 osv. stadion 1910 osv. stadium c. 18171868)
Etymologi
[jfr t. stadion, eng. stadium, lat. stadium; av gr. στάδιον, stadion (se STADION, sbst.1). — Jfr STADIUM, sbst.3]
1) (i skildring av antika förh. i Grekl.) om löparbana av längden ett stadion (se STADION, sbst.1); äv. om idrottsanläggning med åskådarplatser uppbyggda kring en l. flera löparbanor l. en plan för idrottstävlingar. EP 1792, nr 5, s. 2. Stadier kallades ursprungligen de för kapplöpningen inrättade rännarbanorna. ConvLex. 8: 50 (1838). Den berömdaste bland dessa täflingsbanor (för kapplöpning till fots under antiken) var stadiet i Olympia. NF 15: 325 (1891). Platser .., som i det grekiska lifvet äfven intogo ett viktigt rum, voro stadier och hippodromer d. v. s. kapplöpningsbanor för människor och hästar. Hahr ArkitH 95 (1902).
2) (urspr. efter mönster av antikens stadion (se 1) uppbyggd) stor idrottsanläggning bestående av en plan med anordningar (banor o. d.) för olika idrotter o. omgiven av amfiteatraliskt ordnade åskådarplatser; äv. om var o. en av ett antal anläggningar för särskilda idrottsgrenar, stundom ingående i en stadionanläggning (i sht ss. senare led i ssgr). TIdr. 1895, s. 249. Anläggningsplanerna (för Östermalms idrottsplats hade av ekonomiska skäl måst) ändras därhän att åstadkomma blott ett mera temporärt stadion. RiksdP 1910, 2 K nr 13, s. 5. Kolstybbsbanan på Antwerpens stadion. SvD(A) 30/8 1920, s. 11. Det nya stadion (i Nürnberg) blir utan konkurrens världens största idrottsarena. UNT 10/9 1937, s. 10. Särskilda stadion för tennis och simning. Östergren (1945). 2SvUppslB (1953; äv. om anläggning för speciell idrott). — jfr MOTOR-, SIM-, SKID-, SKRINNAR-, TENNIS-STADION.
Anm. till 2. Ordet skrives stundom, i sht när det gäller Sthms stadion, med stor bokstav (o. uppfattas ss. egennamn). För byggande af ett permanent Stadion (i Sthm). Olympiad. 1912 Red. 153 (i handl. fr. 1910). Det till Idrottsparken i Stockholm förlagda Stadion. SFS 1916, s. 1015.
Ssgr (i allm. till 2): STADION-ANLÄGGNING~020. anläggning (se d. o. III 1 b β) för idrott bestående av ett stadion l. av flera stadion för olika idrottsgrenar. Olympiad. 1912 Red. 155 (1913; om Sthms stadion). Östlind Nationalek. 35 (1948).
-BYGGE. abstr.: byggande av ett stadion; äv. konkret: (under uppförande varande) stadionbyggnad; jfr bygge 2. Vid stadionbygget anställdt handtverkskunnigt folk. Olympiad. 1912 Red. 171 (1913).
-BYGGNAD. konkret, motsv. byggnad 3; jfr -bygge. Olympiad. 1912 Red. 161 (1913).
-CHEF. chef för stadionanläggning. SvStatskal. 1918, s. 735.
(1, 2) -OMRÅDE~020. jfr område 2. Olympiad. 1912 Red. 160 (1913).
-PLAN. jfr plan, sbst.1 I 1 d. 3NF 18: 318 (1933).
-PUBLIK. jfr publik, sbst. 3. SAOL (1950).
-REKORD. rekord (se d. o. 2) slaget på l. gällande för ett stadion. SAOL (1950).
(1, 2) -SEGER. idrottslig seger vunnen på ett stadion; särsk. till 1. Grimberg VärldH 2: 238 (1927).
-STYRELSE. styrelse för ett stadion; i sht i sg. best., om den styrelse (utsedd av K. M:t) som åren 1915—1964 förvaltade (det av staten ägda) Sthms stadion. SvD(A) 4/12 1915, s. 12 (i sg. best.).
-TÄVLING. SAOL (1950).
Spoiler title
Spoiler content