SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OMRÅDE om3~2de, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(områd 1815c. 1817. område 1789 (: områden, pl.), 1790 osv.)
Etymologi
[till OMRÅDA o. förb. RÅ(DA) OM (se OM, adv. o. prep. I 12 e, III 11); jfr isl. umráð, rådslagning, styrelse, ävensom d. omraade (lånat fr. sv.)]
1) (†) herravälde, våld, makt (se d. o. 11); i uttr. ha (ngn) i sitt område. (Lehnberg) har, genom sitt originela, blida och älskvärda yttringssätt, läsaren så i sitt område, att (osv.). 2SAH 12: 437 (1827).
2) om parti av jordytan i förhållande till ngn l. ngt varav det äges resp. innehas l. bebos l. administreras o. d.; ofta allmännare (utan bestämning angivande ägare osv.): stycke land l. hav o. d., territorium, landsdel, landsträcka, region, distrikt; äv. om parti av en yta i allm., t. ex. på ett enskilt föremål. Intränga med väpnad makt på en annan stats område. Inom stadens område. På svenskt, tyskt, främmande, fientligt område. Fridlyst område. Odlingar inom Prestebordets gamla områden. PH 14: 345 (1789). Pisania är en liten By, uti Konungens af Jany område. Ödmann MPark 8 (1800). Utom området för korstågens inflytande ligger t. ex. Spanien. Geijer I. 1: 50 (1818). Västmanland .. kan delas i trenne skilda områden, hvilka sträcka sig från sydväst till nordost. LbFolksk. 252 (1890). Enligt uppgift från brittiska amiralitetet har ett område i södra Östersjön vid angöringsfarleden till Swinemünde förklarats minfarligt. SvD(B) 1948, nr 75, s. 7. — jfr ARMÉFÖRDELNINGS-, AVSÄTTNINGS-, BEVAKNINGS-, BÄRG-, DELTA-, DIALEKT-, FLOTTNINGS-, FRIHAMNS-, FRISAMTALS-, FÄSTNINGS-, FÖRSVARS-, FÖRVALTNINGS-, GLACIAL-, GRÄNS-, HAMN-, HANDELS-, HÖGTRYCKS-, INDUSTRI-, INSKRIVNINGS-, INSPEKTIONS-, JAKT-, JORD-, KASERN-, KLIMAT-, KULTUR-, KUST-, KÄLL-, LAND-, LUFTFÖRSVARS-, LUFTSKYDDS-, LÅGTRYCKS-, LÄGER-, MANDAT-, MARK-, MELLAN-, MILITÄR-, MÅL-, NATURSKYDDS-, OPERATIONS-, POLAR-, RAND-, RULLFÖRINGS-, RÄGN-, SJÖ-, SKOGS-, SKYDDS-, SPRIDNINGS-, SPRÅK-, URSKOGS-, UTBREDNINGS-, VATTEN-OMRÅDE m. fl.
3) i bildl. anv. av 2, ss. beteckning för ngt som inbegriper ett (obestämt tänkt) antal ting l. yttringar l. fall l. möjligheter (o. uppfattas ss. ett särskilt parti l. en särskild sfär av värkligheten); särsk. om ngt som utgör en särskild gren l. sida av mänsklig värksamhet l. mänskligt liv (o. varåt ngn ägnar sina krafter l. sitt intresse l. som är ngns specialitet); ofta om särskild gren av vetenskap l. konst l. vetande o. d.; jfr GEBIT 3. På vetenskapens, kemiens, konstens, diktens, poesiens område. Det egentliga värdet af hvarje grundval, så inom tankens som de materiela tingens område, beror af den byggnad som derpå kan uppföras. Oscar I Straff 3 (1840). Det nya statsskicket .. har redan visat sina helsosamma frukter på alla samhällslifvets områden. Strindberg NRik. 18 (1882). Äfven på det finansiella området togs Sparres talang och arbetsförmåga i anspråk. 3SAH 6: 124 (1891). (Skådespelerskan) fann .. sitt eget område i framställningen af det moderna norska samhällsdramats .. unga qvinnor. NF 19: 1185 (1896). Kraven på vidgade områden för kvinnans verksamhet. Linder Tid. 353 (1924). — jfr BEFOGENHETS-, BEGREPPS-, BEHÖRIGHETS-, BETYDELSE-, BILDNINGS-, ERFARENHETS-, FORSKNINGS-, KOMPETENS-, KONST-, KULTUR-, KUNSKAPS-, LIVS-, MAKT-, TON-, VETENSKAPS-, VÄRKSAMHETS-, ÄMNES-OMRÅDE m. fl.
Ssgr (till 2): OMRÅDES-FÖRLUST. (tillf.) förlust av territorium. Som mellanrösens felaktiga placering .. skett till Sveriges nackdel, skulle en korrigering av gränsen leda till områdesförlust för Norge. SvGeogrÅb. 1933, s. 77.
-FÖRÄNDRING. förändring bestående i att ett område l. distrikt utvidgas l. förminskas l. att gränsen mellan olika områden l. distrikt drages på annat sätt l. att ett område uppdelas i andra distrikt än förut. 2NF 32: 313 (1921).
-INDELNING~020. indelning i områden. SFS 1920, s. 1673.
-NAMN. språkv. Skandinaviska områdesnamn. 2NF 9: 1038 (1908).
-UTVIDGNING~020. Sthm 1: 432 (1897). Överallt ha folken i regeln strävat efter områdesutvidgning. NoK 84: 79 (1927).
-ÄNDRING. jfr -förändring. Östergren (1933).
Spoiler title
Spoiler content