SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STATIV stati4v, n. (VetAH 1739, s. 50, osv.) ((†) m. Nordforss (1805)); best. -et; pl. = (Dalin (1854) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (Möller (1790), Östergren (1946)).
Ordformer
(förr äv. -if, -iw)
Etymologi
[jfr t. stativ; till lat. stativus, som står fast, till sup.-stammen av stare, stå (se STÅ, v.)]
(vanl. flyttbar) ställning varpå l. vari ngt (i sht instrument) placeras för att ge det stabilitet (o. samtidigt inställbarhet i olika lägen o. d.); ställ; oftast om sådan ställning med en platta l. flera (ofta tre) ben utgörande underrede o. (en l. flera ståndare) uppbärande en fästanordning. Jordgloben är upphängd i ett stativ av mässing. Et statik eller trefot. VetAH 1739, s. 50 (felaktigt för statif). Stativet eller (lantmäteri-)taflans fot .. består af två delar. Alreik Landtm. 47 (1843). O fotograf, hör hit, ställ opp på afstånd ditt stativ / Och gif mig åter denna bild utaf familjelif! Sander (o. Flodman) 64 (1871). Underarmen fixeras (vid muskelundersökning) på ett stativ genom tvänne stadiga skrufbandager. PedT 1897, s. 423. Sedan satte han (biljard-)köen tillbaka i stativet. Lindqvist Stud. 45 (1906). Johnson Se 9 (1936; uppbärande projektionsapparat i biograflokal). (Bryggapparaten för kaffe) består av en glaspumpa fäst vid stativ. StKokb. 545 (1940). Kulturen 1952, s. 16 (uppbärande bordsskivan på tebord). TNCPubl. 69: 110 (1978). — jfr ATELJÉ-, BORD-, KAMERA-, MOTOR-, PEJL-, PRESS-, RAKET-, RIKT-, RÖR-, SAX-, STOL-, TAK-, TREFOTS-, TRÄ-STATIV m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om ram uppbärande ngt; i ssgrna VELOCIPED-STATIV o. STATIV-TÄLT.
Ssgr: A: STATIV-ARBETARE~0200. (numera bl. tillf.) arbetare som yrkesmässigt tillverkar stativ. Runemarck VägvSthm 146 (1790).
-AXEL. på stativ fäst axel (se axel, sbst.1 I 2). Dædalus 1942, s. 28 (i annons).
-GÄNGA. gänga (se gänga, sbst. 2) för l. i stativ. Englund EngSvFotogrLex. 101 (1955; i kamera).
-HUVUD. om den (översta, löstagbara) del av ett stativ vid vilken benen (l. andra uppbärande delar) fästas l. är fästa (o. varpå det fästes som uppbäres av stativet); jfr huvud 6. JernkA 1839, s. 224.
-HÅL. jfr -gänga. Englund EngSvFotogrLex. 101 (1955).
-KAMERA. kamera med l. för stativ; jfr res-kamera. KatalIndUtstSthm 1897, s. 17. Stativkamera (dvs.) kamera med stativ. IllSvOrdb. (1955).
-KIKARE. (stativ- 1923 osv. stative- 1825) kikare för l. med stativ. DA 1825, nr 26, s. 3.
-KÄPP. käpp utgörande (stativ l.) stativben. JernkA 1839, s. 231.
-MANGEL. mangel (se mangel, sbst.3 1) för l. med stativ. Östergren (cit. fr. 1918).
-RAD. tele. på telestation: rad av paneler uppbärande teleteknisk utrustning. VocTélInt. 33 (1931).
-SKRUV. jfr skruv, sbst.1 Roosval Schmidt 19 (1896; i kamerastativ).
-STATION. (†) station (se d. o. II 5) för stativ för mätinstrument, mätstation. JernkA 1839, s. 338.
-STÅNDARE. ståndare på l. till stativ. SFS 1861, nr 78, s. 3.
-TAPP. (rörlig) tapp utgående från stativhuvud. JernkA 1839, s. 269.
-TÄLT. till slutet: tält som vilar på en ram av metallskenor o. d. (utan hjälp av linor). Barometern 1965, nr 140, s. 5 (annons).
-VÅG. farm. apoteksvåg vars vågbalk l. balans (se d. o. II 1 a) vilar med sin mittpunkt på en med eggformad stödjepunkt försedd del som vilar på ett stativ. SundhetscollBer. 1856, s. 220.
B (†): STATIVE-KIKARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content