SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STEG ste4g, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) steg, n., (Gotl.) stäig, m.; sannol. av ä. t., t. dial. steige, steig, av lt. stieg, n., stige, f. (se STIG, sbst.4)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om antal av omkr. 20 hällor (se HÄLLA, sbst.3), linknippe, linkärve; jfr STIG, sbst.4 Joen Pädhersson i Anu, hade stulit ifrån sin granne Johan Pädersson, 34. steegh Lijn. ÅngermDombRenov. 1642, fol. 67. SvSlöjdFT 1905, s. 21 (c. 1865). — jfr LIN-STEG.
Spoiler title
Spoiler content