publicerad: 1989
STENKAKA ste3n~ka2ka, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STINNKAKA stin3~ka2ka; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sten- 1636 osv. stin- 1739 (: stinkake jern)—1940. stinn- 1837 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stenkaka, stingkaka o. d. (Smål., Blek.); av STEN o. KAKA, sbst.; formerna med i i förleden sannol. beroende på särutveckling framför k (samt anslutning till STINN)]
1) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (i ä. tid på stenhäll o. d.) bakad (, oftast tunn) pannkaka l. plätt (se PLÄTT, sbst.2 IV) vanligen gjord på jästsmet (med varierande ingredienser); i sht i pl.; jfr KAKA, sbst. 2 c. HovförtärSthm 10/6 1636 C, D. Bakelser af Ägg, Smör eller Miölck, såsom Pasteyer, Pann- och Steenkakor. Hiärne Suurbr. 61 (1679). Bröd kan tilredas af åtskillige wäxter, men som the mäste äro rötter .. bör thet utan gäsning gräddas på järn, såsom Norrlänningarnes Tunnbröd eller Söderlänningarnes Stenkakor. Linné Bref I. 1: 5 (1757). Gräddad på en flat sten-häll, som sättes öfver elden, brukas hon (dvs. en platt brödkaka) än i dag såsom sten-kaka. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 130 (1868). Förr voro .. ”stenkakor” mycket vanliga, en sorts plättar av jäst, kornmjöl, socker ock ägg, vilka fått stå ock jäsa ungefär en timme. Landsm. 1911, s. 527. (På tisdagen i dymmelveckan) bjöds man på stinnkakor, tillagade av råriven potatis och ursprungligen gräddade på spisens stenar. HylténCavFÅb. 1934, s. 117. ModStKokb. 142 (1983).
2) (vard.) grammofonskiva i (lätt krossbart) material av ä. slag o. avsedd för avspelning med hastigheten 78 varv/minut. RöstRadioTV 1962, nr 37, s. 48. Stenkakor — 78-varvs grammofonskivor — är ”camp”. SvD(A) 1967, nr 153, s. 12.
Ssgr (i allmänhet till 1, i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: STENKAK-DEG, se C.
B: STENKAKE-DEG, -JÄRN, -PLÅT, -SPADE, -TISDAG, -TRAVE, se C.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content