SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STOMMEL, n.; best. stomlet.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) stommel, stummel, vbalsbst. till stomla, stumla (se STUMLA, stappla, ragla, svira)]
(i Finl., i vissa kretsar) rummel (se RUMMEL, sbst.2 2), svirande o. d. TPedFinl. 1895, s. 125. Han är ute på stommel. Bergroth FinlSv. 330 (1928). Sångerskan Hanna Granfelt skulle ha en konsert på söndagen och Ossi fick i uppdrag att recensera den. Han hamnade emellertid ut på stommel och glömde hela konserten. GbgP 1948, nr 193, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content