[möjl. ytterst till t. rotvälska strode, landsväg (bl. a. i strodefahren, dra omkring, ströva omkring), av it. strada (se STRADA); möjl. då med formell anslutning till GALEJ, sbst.1]
(numera föga br.) strövtåg, upptäcktsfärd; särsk. i sådana uttr. som vara på stradej, vara ute på strövtåg osv. (De unga männen hade) företagit sig ett litet stradaj utåt vägen fram emot Wiggby, för att göra sig hemmastadde i nejden. Almqvist Ekols. 3: 176(1847). Vi bege oss .. ut på stradej i det rike, som just nu ganska obestritt är beckasinernas. MBästJakt 188(1950).
