SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRADEJ stradäj4, förr äv. STRADAJ, n.; best. -et.
Ordformer
(stradaj 1847. stradej 1950)
Etymologi
[möjl. ytterst till t. rotvälska strode, landsväg (bl. a. i strodefahren, dra omkring, ströva omkring), av it. strada (se STRADA); möjl. då med formell anslutning till GALEJ, sbst.1]
(numera föga br.) strövtåg, upptäcktsfärd; särsk. i sådana uttr. som vara på stradej, vara ute på strövtåg osv. (De unga männen hade) företagit sig ett litet stradaj utåt vägen fram emot Wiggby, för att göra sig hemmastadde i nejden. Almqvist Ekols. 3: 176 (1847). Vi bege oss .. ut på stradej i det rike, som just nu ganska obestritt är beckasinernas. MBästJakt 188 (1950).
Spoiler title
Spoiler content