SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STREBER stre4ber, m.//ig.; best. -n; pl. -brar (DN(A) 18/2 1914, s. 3, osv.), äv. (numera föga br.) = (Sylwan (o. Bing) 1: 525 (1910), Östergren (1947)), l. -s (Heerberger NVard. 93 (1936), Granlid NyGemensk. 50 (1975)).
Etymologi
[av motsv. anv. av t. streber, vbalsbst. till streben, sträva (se STRÄVA, v.). — Jfr STREBERI, STREBERTUM, STREBRA]
ss. nedsättande benämning på person (man) som hämningslöst l. med alla medel (t. ex. gm inställsamhet) strävar efter att göra karriär (se d. o. 6) l. uppnå (social l. ekonomisk) framgång; karriärist, (hänsynslös) lycksökare; jfr KLÄTTRARE a. Starbäck vore ej otreflig, om han ej blifvit en politisk Streber. Billing LevnBisk. 154 (1909). Alla strebrar inom förvaltningen. SvD(A) 7/11 1921, s. 3. Den litteräre strebern. Folcke SthmÅr 63 (1928). Den flitige och duktige skolpojken är en smått löjlig figur, som skälles för plugghäst, fjäsk och streber. DN(A) 1932, nr 226, s. 4. (Den nye förmannen) var en streber som alla tyckte illa om utom ledningen. Karnstedt Slamf. 235 (1977).
Ssgr: STREBER-ANDA. för en streber utmärkande anda (se ande VIII 5 a). Gustaf-Janson Gubb. 169 (1934). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3 o. streberaktig. Streberartad äregirighet. Husén Psyk. 148 (1954). —
-DRAG. jfr drag I 28 o. -anda. Lamm StrindbgDram. 1: 315 (1924). —
-DÖME. [efter t. strebertum (se strebertum)] (numera mindre br.) strebertum, streberaktighet. Wendt IndDos. 33 (1922). Schück o. Warburg 3LittH 8: 63 (1949). —
-FASON. jfr fason 6 o. -anda; i sht i pl. Dahlin BrändSkeppM 8 (1928). —
-MENTALITET. jfr -anda. UNT 29/8 1946, s. 1. —
-NATUR. för en streber utmärkande natur (se d. o. 1 o. jfr -anda); äv.: person med sådan natur (jfr natur 4). De se ned på Strebernaturer. Helsingius Dagdr. 84 (1914). Sörman Aloë 22 (1931). —
-TYP. typ av människa som har en strebers egenskaper; äv. konkret, om streber. (Romanfiguren) Mauritz Ahlfelt (i en skiss av J. Aho), denna nymodiga streber- och snobbtyp hos oss. WSöderhjelm hos Lindberg FinNov. 26 (1894). Boken är utmärkt för både vår tids ”fackidioter” och för politiska strebertyper. PedT 1949, s. 215.
Avledn.: STREBERAKTIG, adj. som påminner om l. liknar l. är typisk för en streber(s) l. strebrar(s). Paulsson NArkit. 10 (1916; om organisation). Den streberaktige ynglingen, som du själv tagit upp från gatan. Vinberg GudBästB 47 (1924). Neander Nilsson SpöknKors. 49 (1929; ss. adv.). Över flertalet begåvade karlar är det något streberaktigt. Hedberg FelLänk. 245 (1945).
Avledn.: streberaktighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara streberaktig; jfr streberi, strebertum. Vinberg GudBästB 74 (1924). —
STREBERI, se d. o. —
STREBERSKAP, n. [jfr t. streberschaft] (numera föga br.) stebertum, streberaktighet. Thyrén 1AkadT 131 (1916). Östergren (1947). —
STREBRA, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content