publicerad: 1993
Ordformer
(äv. strengera)
Etymologi
[sv. dial. strängera (i bet. 2); jfr d. strengere; avledn. av STRÄNG, adj., l. STRÄNGA, v.1 under påverkan av STRINGERA, v.]
A. i eg. anv.
1) (†) = STRÄNGA, v.1 1; särsk. om ryttare: (räta o.) strama upp (överlivet); jfr STRINGERA 3. Vill ryttaren utan afbrytning arretera (en galopp) .. begagnar han först skänklarne, sedan tyglarne, och sist strängerar han bålen, gifvande den mer eller mindre lutning bakåt. KrigVAH 1830, s. 207. Denna sänkning (av handen, varmed ryttaren avtager hatten) sker långsamt rätt ned till höften, under en tilltagande strängering af bålen, alltså utan den ringaste bugning. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 53 (1836). SvTyHlex. (1872).
B. i överförd l. utvidgad anv.
2) (numera bl. i Finl.) förfara l. gå fram med stränghet; ansätta; göra strängare o. d.
a) göra (regel l. norm o. d.) hårdare l. strängare; jfr STRÄNGA, v.1 6 a. (Pass)Förordningen (i Frankrike) strängerades år 1669; passen blev obligatoriska för in- och utresa. Numelin Diplomati 167 (1954). Nu säger centralbanken att om inte bankerna nedbringar sin utlåning får de lov att räntefritt deponera kassareserver i centralbanken. Det är en strängering av reglerna. Hufvudstadsbl. 18/3 1989, s. 15.
b) (numera knappast br.) med bestämning styrd av prep. med, betecknande avtalad prestation: med (ytterlig l. överdriven) stränghet l. hårdhet kräva; jfr STRÄNGA, v.1 6 b. Han strängerar med betalningen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Strängera .. med arrendet. Cannelin (1939).
c) (numera mindre br.) (ytterligt l. överdrivet hårt) tvinga l. pressa l. ansätta l. driva på l. ställa krav på (ngn); äv. med underförstått obj.; jfr STRÄNGA, v.1 6 d, STRANGERA, STRINGERA 4. ConsAcAboP 3: 326 (1669). Effter han mig så hårt strängerade och wille icke drifwa på begynte wärk måste iagh för nödh skull låtta honom få samma gull. BoupptSthm 7/6 1671, s. 944, Bil. At Candidaten Molander icke skulle eller borde .. öfwer förmågan strengera eller Forcera en fränfallen änckia (dvs. som saknar anhöriga). VDAkt. 1779, nr 459. (Sv.) Stränge´ra .. (Fr.) Forcer, harasser, rudoyer. Weste (1807). Strängera mig intet så hårdt. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Moster grät ännu en efterskvätt, fastän faran var över, och förtäljde för oss, huru fiskalen hade strängerat henne. Bengts Vargt. 36 (1915).
d) (†) med bestämning styrd av prep. med, betecknande person: rikta (ytterligt l. överdrivet) hårt l. strängt krav l. anspråk l. tvång o. d. mot, vara (ytterligt osv.) hård l. sträng o. d. mot; jfr STRÄNGA, v.1 6 e. Man (har) ännu ej från norsk sida alltför mycket strängerat med våra renlappar, hvilka .. hafva svårt att med större renhjordar reda sig, om de ej .. få med dem uppehålla sig vid hafsbandet. Lönnberg Ren. 41 (cit. fr. 1906). Han strängerar med sina elever. Bergroth FinlSv. 346 (1917).
e) vara sträng (se STRÄNG, adj. 11) l. vara l. bli strängare. FoU 15: 75 (1902). Han har börjat strängera på senare tider .. (dvs.) har börjat bli strängare, börjat fordra mera, ökat sina fordringar. Bergroth FinlSv. 346 (1917). Strängera .. (dvs.) vara sträng, fordra mycket; bli strängare. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 96 (1958).
Spoiler title
Spoiler content