STRÄTTA strät3a2, sbst.2, förr äv. STRÄTTE, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linné Fl. nr 246(1755) osv.) ((†) -er Linné Vg. 101(1747)).
Ordformer
(strätta 1792 osv. strätte 1843)
Etymologi
[sv. dial. strätta, f.; till STRÄTTA, v.2; växtens grova, rörformiga stjälk har kunnat användas ss. liten spruta vid lek; formen strätte kan möjligen eg. vara ett dialektalt strätter, pl.; jfr med avs. på betydelsen SKVÄTTA, sbst.3]
benämning på vissa växter med grov, rörformig stjälk l. stam, tillhörande familjen Umbelliferae, flockblomstriga.
a) (†) i pl.: växten Cicuta virosa Lin., sprängört. Wi hade tagit med osz örten af Cicuta, hwarföre drängen frågade, hwad wi skulle göra med Strätterna? Linné Vg. 101(1747).
b) i sht i pl.: växt tillhörande släktet Angelica Lin.; i sht (o. i botaniskt fackspr. numera bl.) om A. silvestris (Lin.) Hoffm. Linné Fl. nr 246(1755; om A. silvestris). Angelica Archangelica, Linné .. qvannrot, strätta. HbTrädg. 2: 19(1872).
c) (†) i sg. o. pl.: växt tillhörande släktet Sium Lin. (särsk. om S. latifolium Lin., vattenmärke); äv. om släktet. Sium. Strätta. Liljeblad Fl. 105(1792). Sium latifolium .. Strätta. Retzius FlOec. 686(1806). Meurman(1847; i pl.). Strätta är namn äfven på släktet Sium. 2NF 38: 586(1926). — jfr BÄCK-,SMÅ-, VIN-STRÄTTA.
B (till c; †): STRÄTTE-BLAD. växten Sium latifolium Lin., vattenmärke. Längre ut (i bäcken) växte i vatten strätteblad och fräken likt granskog i miniatyr. Rosenius Naturst. 70(1897). —
-ROT. (för farmaceutiskt bruk inom veterinärmedicinen förr använd) rot av släktet Sium Lin. Liljeblad Fl. 162(1816).
