SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUPA stɯ3pa2, sbst.4, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hälsingl.) stupa, liksten på en grav, gravvård; möjl. bildn. till STUPA, v.1 i bet. I 6]
(förr) om mindre, med sadeltak försett hus- l. skjulliknande, vanl. av trä förfärdigat gravmonument. The förmögne .. hafwa på Kyrkogårdarne uprättat öfwer theras grafwar .. Stupor kallade, eller Skiul af trä giorda. Broman Glys. 2: 29 (c. 1730). Nu för tiden finnas inge Ljk- el. Graf-Stenar in uti thenna Högs kyrko; Men ut på Kyrko-gården några Stupor. Därs. 267. Särskildt från Hälsingland känna vi en .. typ för grafmonument i form af små hus med sadeltak, de s. k. stuporna. Cornell NorrlKyrklK 26 (1918). Centralpunkten för Staffanssägnerna i Norrala är det i sydöstra hörnet av kyrkogården belägna lilla bårhus, som i socknen numera kallas Staffanshuset, ehuru det även är känt under namnet Staffans stupa och under vilket sedan gammalt Staffans grav ansetts vara belägen. Fornv. 1932, s. 146.
Ssg (förr): STUP-TYP. Rig 1952, s. 43.
Spoiler title
Spoiler content