STYPTICIN styp1tisi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[avledn. av senlat. stypticus, gr. στῡπτικός, sammandragande (se STYPTISK), med det i namn på kemiska ämnen vanliga suffixet -in]
(numera bl. i fackspr.) från narkotin deriverad alkaloid (kotarninhydroklorid) med blodstillande o. anestetisk verkan. SFS 1917, s. 2320. Genom hydrolytisk spaltning av narkotin bildas kotamin, färglösa vid 132° smältande kristallnålar, som vid behandling med saltsyra överföres i stypticin, ett gult i vatten olösligt pulver, vilket användes som blodstillande medel. Kjellin 780 (1927). Renander Wernstedt (1965).
