publicerad: 1993
STYPTISK styp4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(stip- 1782—1790. styp- 1753 osv.)
Etymologi
[jfr t. styptisch, eng. styptic, fr. styptique; av senlat. stypticus, av gr. στῡπτικός, av στῦφω, drager samman; rotbesläktat med find. stúpa-, stupá-, m., hårtofs, kyrkslav. studъ, studъ, kyla, ry. istygnut, stugnut, frysa. — Jfr STYPTICIN, STYPTIKUM]
(utom i slutet numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om påverkan på organisk vävnad: sammandragande; i sht i fråga om blödning: blodstillande; i fråga om cirkulation o. d. av kroppsvätskor: stoppande, adstringerande; äv. i mer l. mindre utvidgad anv., dels om (ngt med avs. på dess) smak o. d.: (till följd av adstringerande verkan) kärv l. frän l. besk, dels om egenskap o. d.: kännetecknande för vad som är sammandragande osv. VetAH 1753, s. 45 (om smak). (Olika) försök utvisa, at sjelfva Skidorna (hos en böna) äro långt mera styptiska än fröna. Därs. 1774, s. 60. (Vissa vulkaniska kristaller på ön S:ta Lucia) uplösas i vatn och .. hafva en syrlig och ganska sammandragande smak, och meddela denna stiptiska egenskap åt en källa, som flyter från detta ställe. Därs. 1790, s. 170. Denna mixtur .. kunde ej af den sjuke, i anseende till den högst styptiska, till kräkning retande smaken, förtäras. TLäk. 1835, s. 445. — särsk. med. blodstillande. Styptiska medel (dvs.) sammandragande, stoppande, blodstillande medel. Ekbohrn (1904). Kjellin (1927).
Spoiler title
Spoiler content