STYPTIKUM styp4tikum, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. styptika.
Etymologi
[jfr t. stypticum, eng. styptic, fr. styptique; av nylat. (remedium) stypticum, sammandragande medel, av stypticus (se STYPTISK)]
(numera bl. i fackspr.) sammandragande (o. därigm stoppande l. blodstillande) medel, adstringens. Ekbohrn 2: 341 (1868). (Hamamelisblad användas) Som stypticum och adstringens vid inre blödningar. KommentSvFarm. 556 (1904). De kirurgiska åtgärderna (mot blödning) bestå däri, att man genom tryck .. på det blödande stället .. underlättar koaguleringen eller för samma ändamål använder sammandragande medel (styptica, köld, brännmedel) eller (osv.). 3NF 3: 612 (1925). Lindskog o. Zetterberg (1981).
