SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄTTA stät3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.) ((†) -er VDAkt. 1769, nr 163).
Ordformer
(stetta 1646—1691 (: Skyttlestetta). stäta 1650 (: Klefstäta)—c. 1755. stäte 1638. stäte- i ssg 1665 (: Stätegrannar, pl.). stätta (-dt-) 1596 osv. stätte c. 1621 (efter prep.)—1712 (ss. uppslagsform))
Etymologi
[fsv. stätta, sv. dial. stätta; motsv. fd. stææt, d. (dial.) stætte (ombildat till stænte), nor. stette; utvidgning av det ord som föreligger i sv. dial. stätt, led i hägnad, övergång över hägnad, fotstycke m. m., fvn. stétt(r), (steg i) trappa, sten att kliva på (i vattendrag o. d.) m. m., nor. dial. stett, liten trappa, liten pall, fotstycke, äv.: led i hägnad; avledn. till svaga avljudsstadiet av STIGA, v.3; beträffande bet.-utvecklingen o. den geografiska fördelningen av de svaga och starka formerna i nord. spr. se Fries StättStättaNord. 10 ff. (1964)]
1) (i vissa trakter) om anordning för att kliva över hägnad l. mur; skyttelled o. d. Olar Adelin han rider sig till sorgeqvisten fram, / Der bandt han sin fåle vid en stätta. SvForns. 2: 51. Ther med språng Ioen öfuer stättan, som war them emellom. VadstÄTb. 225 (1596). — jfr HAG-STÄTTA. — särsk.
a) om anordning i form av låg dubbelstege o. dyl. l. på ömse sidor lagda stenar l. snett inskjutna stänger l. vågrät trampbräda o. dyl. l. (i mur) trappsteg, klivstätta. Visb. 1: 421 (c. 1621). Jag flängt .. båd ' öfver led och stätta. Bellman (BellmS) 5: 90 (1783). Vagnen (mötte) en promenerande herre, som tydligen nyss klifvit öfver städtan, der ginvägen till prestgården vek af. Almqvist TreFr. 2: 155 (1842). Beckman SkildTon. 101 (1891; över mur). Siwertz Fribilj. 82 (1943).
b) (i vissa trakter) om skyttelled; äv. om själva stängslet. VRP 1646, s. 176. Stättan war nederefwen och Skiöttlestängerne utdragne. NVedboDomb. Sommart. 1685. (Han) widgår, at han sagt till wederparten, det wara et skiälmstycke at intet lägga up stättan efter sig, när han far derigenom. VRP 1/3 1736. Efter den sista pussen glömde de aldrig en sak — att draga ner alla slanorna från stättan, så att den skulle stå öppen för fänaden. Palm LHönMalin 62 (1923). Mitt ute i markerna kan man oväntat finna ett grindhål i stengärdet, kanske igenvuxet med enar eller stängt med en murken stätta, en gröngrå brädlucka. Lundkvist Vindingev. 37 (1956). — jfr SKYTTEL-STÄTTA.
c) i vissa specialanv. av a l. a o. b.
α) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Han har sju sinnen på en stätta (dvs. han vet inte vad han vill). Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) (†) i uttr. mellan by och stätta, om området mellan byn o. gränsen mot utmarken. Dalin Vitt. 6: 394 (1762).
2) (i vissa trakter, i sht i skildring av ä. förh.) om (överbyggd, portförsedd) ingång till kyrkogård, stiglucka; i sht i ssgn KYRKO-STÄTTA. Stättor må giöras bredewid kyrkioportarna, på det de som hafwa wäg öfwer kyrkiogården eij mågo öpna portarna. SvKyrk. Västergötl. 1: 486 (i handl. fr. 1745); möjl. till 1 a; jfr: För att de, som hade sin väg över kyrkogården, ej skulle behöva öppna portarna, anskaffades år 1816 i Norra Kedum .. stättor bredvid kyrkporten. Hagberg DödGäst. 467 (1937). At något öfwer 100 .. (daler silvermynt) blefwit utlagde wid Stätternas täckande. VDAkt. 1769, nr 163.
Ssgr: A: (1 a) STÄTT-BRÄDA. (numera bl. mera tillf.) genom gärdsgård trädd bräda som skjuter ut på båda sidor o. därigm bildar det trappsteg som stättan består av. Martinson Nässl. 235 (1935).
(1 b) -HÅL. hål i gärdsgård som stängs till med stänger l. störar l. stängseldel. Moberg Rid 244 (1941).
B: (1 a, b) STÄTTE-GRANNE. (†) eg.: granne som bor så nära att endast en stätta skiljer, om ngns närmaste granne (l. en av ngns närmaste grannar). VDP 1662, s. 445. Stätegrannar gnabbas och vndertijden. Grubb 577 (1665). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 382 (1868; om förh. på 1600-talet).
Spoiler title
Spoiler content