[liksom ä. t. subject, ffr. suget, subject m. m. (varav äv. eng. subject; fr. sujet), av lat. subiectus, liggande under, gränsande intill, underkastad, underordnad, p. pf. av subiicere, underkasta (se SUBJICIERA). — Jfr SUBJEKT, sbst.]
(†) som har lydnadsplikt mot (ngn), underordnad; äv.: utlämnad åt l. blottställd för l. prisgiven åt l. underkastad (ngt). Någon ort, som Konungen och Pålniske Cronan i någon måtto är subject och underdån. Stiernman Riksd. 711(1617). Edher vetterligit ähr, det Dirschou een platz ähr, huilken på then sijdan attacque och anstöter mest ähr subiect. AOxenstierna 4: 452 (1629). Subject, (dvs.) vnderdånig, vndergifwen. Swedberg Schibb. 299(1716).
