SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1998  
SUSPENS, adj.
Etymologi
[jfr eng. suspense, fr. suspense; ytterst av lat. suspensus, p. pf. av suspendere (se SUSPENDERA)]
(†) oviss, osäker, villrådig; anträffat bl. attributivt, i uttr. hålla ngn suspens, hålla ngn i ovisshet. Jagh (Gustaf II Adolf) refuterar argumenta Contraria af min meningh, icke i thet hop .. (kurfursten av Brandenburg) at öfvertala uthan hollan suspens, hvad jagh i sinnet hafver. OxBr. 1: 295 (1625). Fienden .. höll Staternes sendebudh suspens och twehugse om något af tractaten blifwa skulle. Gustaf II Adolf 306 (1627).
Spoiler title
Spoiler content