SUTMELKSKES, r. l. m.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[av mlt. sȫtemelki(s)käse, lt. sutemeke(s)kees (jfr äv. mnl.: soetemelc, sötmjölk); ssg med käse (lt. kees), ost (se KESE, sbst.2); förra leden ssg av mlt. sȫte (lt. sute), motsv. mnl. soete (nl. zoet), båda: söt (se SÖT) o. melk, motsv. mnl. melc (nl. melk), båda: mjölk (se MJÖLK, sbst.1)]
(†) sötmjölksost. Jag lär bli olyckelig för denna nya Kokerskan. Ingen sutmelkskes igen. Dalin Arg. 2: 338 (1734, 1754).
