SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SVANSIG svan3sig2, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. svants-)
Etymologi
[jfr t. schwänzig (i bet. 1), schwänzicht (i bet. 2); i bet. 1 avledn. av SVANS, i bet. 2 av SVANSA]
1) motsv. SVANS 2—4 (särsk. 2 o. 4 a): som har svans, svansförsedd; företrädesvis ss. senare led i ssgr: som har (så l. så beskaffad) svans. Vallerius PVetA 1744, s. 7 (om kometer). Svantsig .. (dvs.) den som har rumpa. Schultze Ordb. 5236 (c. 1755). LoW (1911). — jfr BRED-, KORT-, LÅNG-, STUBB-SVANSIG.
2) (numera bl. mera tillf.) som svansar (se SVANSA 2 b), inställsam l. fjäskig o. d. Han .. var ytterst förbindlig och svansig och bugade sig med handen på hjärtat för alla närvarande damer. Bergman Jonssons 37 (1914).
Spoiler title
Spoiler content