publicerad: 1999
SVICKA svik3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av t. zwicken, med tång knipa av, nypa, klämma, av mht. zwicken, rycka, slita, äv. (med anslutning till zwic, spik (se SVICKA, sbst.)): fästa med spikar, av fht. zwechōn, slita, rycka; jfr äv. fht. gizwicken, knipa, lt. twikken, knipa, feng. twiccian, plocka, eng. twitch; till fht. zwigōn, rycka, slita, samhörigt med zwīg, gren (t. zweig), besläktat med zwei, två (se TVÅ, räkneord); i bet. 2 med anslutning till zwick, (trä)spik, svick (se SVICK, sbst.2)]
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om skotillverkning: fastsätta sulan vid ovanlädret på sko medelst skostift, montera, pinna (se PINNA, v. 1 b). Det arbete, genom hvilket sulan förenas med öfverlädret, kallas på fackspråket ”svickning” eller ”montering”. 2UB 8: 570 (1900). Pinning är en mer brukad term än den från ty. lånade ”svickning” för sulans förening med ofvanlädret. 2NF 38: 351 (1926).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): A: (2) SVICK-MASKIN. maskin för svickning; jfr svicknings-maskin. Auerbach (1913). —
(1) -SKÄRA. (†) sax- l. tångliknande verktyg för klippning av glas vid glastillverkning. Bland .. (glasblåsarens) verktyg har saxen (svickskäran, dubbelsaxen, som hon äfven på sina ställen kallas) ganska mycken användning. UB 4: 512 (1873). —
(2) -STOCK. stock (se stock, sbst.1 2) över vilken lädret spändes vid svickning. Svickningen sker vid bord, på hvilka svickstockarna .. äro fästa. 2UB 8: 570 (1900). Auerbach (1913). —
-TÅNG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 15102). [jfr t. zwickzange]
1) (†) till 1: pincett l. pincettliknande tång, kniptång. JernkA 1833, s. 588 (om bleckslagarredskap).
2) till 2: tång varmed skostiften isattes vid svickning. Arbetaren har (svick)stiften i munnen och måste .. undan för undan gifva dem ett sådant läge, att hufvudena sticka ut och kunna fattas med svicktången. 2UB 8: 570 (1900). Auerbach (1913).
Spoiler title
Spoiler content