SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1999  
SVÅRIGHET svå3rig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(swåri- 1688. svårig- (su-, sw-) 1632 osv. -het (-ee-) 1632 osv. -hett 1688)
Etymologi
[jfr mlt. swāricheit, lt.swārigheit, motsv. ä. t. schwerigkeit, av mht. swærecheit; jfr äv. d. sværighed, t. schwierigkeit, svårighet; lån av mlt. l. ombildning av SVÄRIGHET med anslutning till SVÅR. — Jfr SVÄRIGHET]
1) (†) motsv. SVÅR 1: tyngd, vikt; äv. bildl. (jfr SVÅR 1 f). Som wår synd .. föröfwades emot et oändeligit wäsende; så blef ock wår syndaskuld af oändelig tyngd och swårighet. Bælter JesuH 6: 233 (1760). (Lat.) Gravitas .. (Sv.) Swårighet, tyngd, wigtighet, myndighet. Ekblad 152 (1764). Jag andas. Jag känner en luft så god i mitt bröst .. Mitt bröst går lätt och mitt hjerta slår. Mitt blod är utan svårighet och svalt. Almqvist TreFr. 3: 243 (1843).
2) (†) motsv. SVÅR 3: vikt l. betydelse. Ett halft eller helt sekels väntan på utslaget, är ej för lång i ett mål af denna svårighet. Leopold 3: 240 (1802, 1816).
3) motsv. SVÅR 5, om förhållandet l. egenskapen att vara svår, svårhet; numera bl. ss. förled i ssgn SVÅRIGHETS-GRAD. När han nu sålunda af Siukdomen war tilsatt, och kände til efwentyrs siukdomens Swårigheet .. Läth han kalla sin Medharbetare .. til sigh. Gezelius Svenonius L 1 a (1688). (Kroppsstraffets) verkliga physiska svårighet beror ej på dess i det yttre föreskrifliga grad, utan lika mycket om ej ännu mera på infligentens välbehag och den lidande individuens temperament. Biberg 3: 397 (c. 1823).
4) motsv. SVÅR 6—8, om egenskapen l. förhållandet att vara svår; äv. konkret(are); jfr SVÄRIGHET. — jfr FLOTTNINGS-, REGI-, RESE-, RESPIRATIONS-, RÄKNE-, RÖRELSE-, RÖST-, SCHEMA-, SKOL-, SKRIV-, SPRÅK-, START-, UTTALS-SVÅRIGHET m. fl.
a) i mer l. mindre abstr. anv.; ofta liktydigt med: bryderi l. problem l. möda l. besvär o. d. Löfgren TenngjH I. 2: 113 (i handl. fr. 1688). Hon såg med ängslan min dageliga swårighet, at kunna försörja henne. Ekelund Fielding 230 (1765). Om storm inträffade, var stor svårighet att komma öfver (till ön) med proviant. Hultin Minn. 20 (1872). En (skid)backes svårighet ligger icke uteslutande i stark lutning, utan äfven i den kupering i backens yta som naturen behagat lägga dit. NordIdrL 1900, s. 9. Frihet att efter samråd med examinator utbyta vissa i .. öfversättningskursen ingående arbeten mot andra af motsvarande omfång och svårighet. StudiehbFilFakU 2: 76 (1913). Han kunde strängt taget få säga vad han ville, jag hade inte den minsta svårighet att skaka av mig hans egendomliga synpunkter. Evander Härl. 245 (1975). — särsk.
α) i uttr. (ha) svårighet att, förr äv. för att l. vid att göra ngt, ha svårt att göra ngt, ha bryderi att göra ngt. Björkegren 2019 (1786: för at). Han har svårighet vid att gå. Meurman (1847). Ehuru klumpig .. (elefanten) är, kan han dock springa med snabbhet, men har swårighet att wända sig. Holmström Ström NatLb. 1: 21 (1851). De som hade sällskap med honom uppför trappan, kände galoscherna litet tunga genom en viss svårighet att finna rätta tonen. Hallström Händ. 97 (1927).
β) i uttr. med (stor l. största o. d.) svårighet, med (stor l. största) möda, med nöd o. näppe; svårligen, inte gärna. Jag har med swårighet hulpit mig fram. Dalin Arg. 1: 28 (1733, 1754). Det skedde med största swårighet. Sahlstedt (1773). Det var med svårighet han kom undan faran. Widegren (1788). Endast med yttersta svårighet kunde den här bringas till stånd, som (osv.). Oscar II V. 2: 42 (1861, 1892). Berndtson (1880: stor). I raviner och bäckdälder och på älvsluttningar växer ibland yppig ängsbjörkskog med gråal .. granen kan bara med svårighet eller inte alls tränga in där. Selander LevLandsk. 120 (1955).
γ) i uttr. utan (minsta l. ringaste o. d.) svårighet, utan (minsta l. ringaste osv.) möda l. besvär l. ansträngning; med (största) lätthet; stundom äv.: galant, utan att staka sig o. d.; jfr b ζ. Trots sin ringa ålder läste gossen redan utan svårighet. Dät kann ikke ske utan största svårighet. Schultze Ordb. 5240 (c. 1755). Rytteriet som icke utan svårighet kunnat komma öfver vallen .. upphann nu på fria fältet de i oordning flyktande. Kolmodin Liv. 1: 345 (1831). Nu kom han .. igenom den lömska dörren utan svårighet och vandrade strax därpå ute på gatan. Hedberg VackrTänd. 36 (1943). Man kunde utan svårighet klättra ända upp i toppen (på almen) och därifrån hade man en finfin utsikt över hela staden. Lindgren MästBlomkv. 30 (1946). Utan (ringaste) svårighet. Östergren (1951). Intensiteten hos en ultraljudvåg kan utan svårighet höjas till 10 W/cm2. Bergholm Fys. 4: 75 (1957).
δ) (†) motsv. SVÅR 8: hårdhet l. stränghet o. d.; särsk. i fråga om levnadsvillkor o. d. Tidernas svårighet. Schultze Ordb. 5240 (c. 1755). Af Magazinet må wäl icke gerna utlånas mindre än en half Tunna (säd); men skulle tidsens swårighet så fordra, at många behöfde låntaga .. så må en Fjerndels Tunna eller Halfspan utlånas. ResolSpannemålsmagDunker 1764, s. A 4 b.
b) i konkret(are) anv.; särsk. dels om ngt som kräver möda l. ansträngning o. d. för att förstå l. reda ut, i sht i sg. best. ungefär liktydigt med: knuten (se KNUT, sbst.1 1 b δ), kruxet (se KRUX 1), dels om svår situation l. belägenhet o. d.; i pl. ofta liktydigt med: besvär l. besvärligheter l. bekymmer l. vanskligheter l. trångmål l. problem, äv.: bråk, ”trubbel” o. d., äv. (övergående i bet.): invändningar o. d. (se särsk. γ). Komma l. vara i l. råka ut för l. stöta på l. möta svårigheter. Svårigheter är till för att övervinnas. Det är ingen svårighet, konst. AOxenstierna 7: 585 (1632). I all skrift är största swårigheten at wäl börja. Bergklint MSam. 1: 225 (1781). Denna skrift (gällande norska frågan) lämnade kungen till mig för att visa, i hvilka svårigheter han befann sig. De Geer Minn. 1: 200 (1892). Slutligen löstes svårigheten på det sätt, att kungen fick tillstånd att lyfta arfvet. Därs. 2: 197. Svårigheten ligger uti att finna en lämplig person. Cannelin (1921). Håll er till mig, Jansson, ifall det skulle bli svårigheter. Stiernstedt Bank. 13 (1947). Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. 2Kor. 1: 4 (NT 1981). — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. det har inga svårigheter, förr äv. ingen svårighet, det är inte (alls) svårt, det är en lätt sak. Hwad .. ordens förändringar angår, har thet ingen swårighet i Engelskan. Kullin EngGr. 22 (1744). Att öppna skrinet hade ingen svårighet. Lundgren MålAnt. 1: 213 (1870). Det har .. inga svårigheter. Harlock (1944).
β) i uttr. ngt l. (numera vanl.) det har sina svårigheter, förr äv. sin svårighet, ngt har sina betänkligheter; ngt möter hinder; ngt är problematiskt. Det har sin swårighet at bringa desza illsinnade til rätta. Oelreich 797 (1756). Den saken har sina svårigheter. Weste FörslSAOB (c. 1817). Emellertid har denna förklaring sina svårigheter. EHTegnér i 3SAH 6: 421 (1891). Det har sina svårigheter. SvHandordb. (1966).
γ) i uttr. göra (så l. så beskaffade) svårigheter, ngn gg äv. (så l. så beskaffad) svårighet (mot l. vid (förr äv. över) ngt l. att göra ngt), göra (sådana l. sådana) invändningar l. betänkligheter (mot ngt), sätta sig emot l. tveka (att göra ngt); i sht förr äv. med sakligt subj.: vålla (sådan l. sådan) olägenhet l. (sådant l. sådant) problem; göra svårigheter, äv.: krångla l. bråka o. d. Hon gör alltid svårigheter. HH XVIII. 2: 49 (1688). De Allierade .. gåfwo dilatoriska Swar och gjorde swårighet, låtandes märka (osv.). HC11H 7: 36 (1697). Min Marquis resolverade sig ännu en gång emot the samma (dvs. sjörövarna) vtlöpa, och jag giorde intet then ringaste swårighet ther emot, vtan oförsagd fölgde med. Humbla Landcr. 259 (1740). Gjöra swårigheter öfwer något. Lind (1749). I början gjorde han någon svårighet vid at låta mig få det. Widegren 896 (1788). Han gör svårigheter vid alt. Weste (1807). Göra onödiga svårigheter. Dens. FörslSAOB (c. 1817). (Vitruvius) underrättelse (om den antika scenen) har gjort många svårigheter. Paulson GrekTeat. 21 (1894). Det värsta hindret (under fältritten) var bäcken, där åtskilliga hästar gjorde svårigheter, men de kommo dock samtliga öfver. GHT 1895, nr 245, s. 3. Andrássy gjorde svårighet att utlämna .. (fördragstexten), under förebärande, att ordalydelsen framginge av redan överlämnade handlingar. HT 1931, s. 354.
δ) (†) i uttr. förebära svårighet, göra svårigheter. SynodA 1: 324 (1732).
ε) (†) i uttr. svårighet(er) av ngt, besvärlighet(er) l. vansklighet(er) bestående i ngt. När Konungen kom fram emot Lemberg, och, i tanka at öfwerrumpla Staden, tågade hela natten, måste Manskapet uthärda en otrolig swårighet af skogaktig mörk, tjockt mörker och starkt regn. Loenbom Stenbock 1: 97 (1757). Utom de många svårigheter af bärg, måssar, kala ljung-hedar och mager Jordmon, hvilka på mer än många ställen möta Landtmannen uti Halland, kan man (osv.). VetAH 1768, s. 265.
ζ) i uttr. utan (stora) svårigheter (jfr a γ), med (stor) lätthet, (synnerligen) lätt. Vid mitt tilträde til Profession var .. ej allenast Laboratorium, utan äfven huset ömkeligen förfallit, så att jag icke utan stora suårigheter kunde bo der. ÄSvBiogr. 1—6: 89 (1782). Förslaget gick igenom utan svårigheter. Wägner Norrt. 67 (1908). Båda dessa ämnen (dvs. kolsyra o. vattenånga) kunna utan alltför stora svårigheter påvisas. Bolin VFöda 40 (1933).
η) (†) besvär (se d. o. II 2 b β) l. åkomma o. d. (Brakvedsbarken) tjenar .. til at afföra allahanda swårigheter från kroppen. Dahlman Humleg. 49 (1748).
5) (†) motsv. SVÅR 11, i uttr. svårighet efter l. om l. på ngt, brist på ngt. De hafwa mycken swårighet äffter höö, ty deras äng är mäst myrar. Linné Skr. 5: 34 (1732). Inga giersgårdar brukas på denna tracten i Norrige, ty om stor wed är swårighet. Därs. 131. At under närvarande trängsel på utrymme och svårighet på lifsmedel och fourage erbjuda (osv.). Höpken 2: 464 (1758). Stark köld, svårighet efter lifsmedel .. gjorde detta vistande bedröfligt. JournSvL 1800, s. 505.
Ssgr (i allm. till 4): SVÅRIGHETS-GRAD.
1) (i fackspr.) till 3: svårhetsgrad. I praktiken bedömer man svårighetsgraden av sjukdomsfall med hänsyn till om vederbörande behöver bli sängliggande och med hänsyn till den kvarstående arbetsförmågan, graden av plågsamma besvär, eventuell dödsrisk m. m. Dahlberg SjSamh. 1: 39 (1934). Att bringa straffen för olika brott i bättre överensstämmande med brottens svårighetsgrad. Östergren (cit. fr. 1935). I Sverige (har vi) ännu ingen statistik, som bygger på en differentiering av (bil)olyckornas svårighetsgrad i förhållande till olycksorsaken. STSD 4 ⁄ 10 1936, s. 9.
2) till 4: grad av svårighet. Träslöjden, med dess många öfningar af olika svårighetsgrad, motsvarar .. i allmänhet väl .. (elevernas) förmåga och kroppsliga krafter. Verd. 1886, s. 74. Arbetets svårighetsgrad. SFS 1936, s. 24. Texterna har en svårighetsgrad avsedd för studerande med några terminers förkunskaper. DN(A) 26 ⁄ 11 1964, s. 5.
-GRADERAD, p. adj. graderad efter svårighet. PedT 1947, s. 172. Skolvärld. 1972, nr 5, s. 14 (om uppgifter).
-NIVÅ. PedT 1947, s. 167.
-PUNKT. (†) svårighet; jfr punkt 9. Det wore .. högst önskeligit, at, til Rikets stora förkofring, genom Manufactur-Wärks inbringande, och denna swårighets punctens (dvs. religionsfrihet för utländska hantverkare) öfwerwinnande, något sådant medel kunde finnas, som utan annan fara och skadelig påfölgd wore. Nordencrantz Arc. 240 (1730).
-SKALA. (i fackspr.) skala betecknande svårighet(sgrad(er)). I tabellen .. redovisas testresultaten, varvid samma femgradiga svårighetsskala använts som tidigare. PedT 1962, s. 57.
-SYNPUNKT~02 l. ~20. särsk. i uttr. ur svårighetssynpunkt. IdrBl. 1935, nr 123, s. 11.
-TIDER. (†) om svåra tider. Nordin i 1SAH 3: 454 (1790, 1802).
Spoiler title
Spoiler content