[fsv. svära, sv. dial. svära motsv. fvn. sværa, got. swaíhrō; jfr mnl. swēgher, fht. swigar, feng. sweger motsv. find. śvaśrūḥ, lat. socrus; den svaga formen i got. o. nord. spr. avledn. av den germanska motsvarigheten till find. śvaśrūḥ, svärmor. — Jfr SVÄR, sbst.2]
(numera bl. skämts. l. arkaiserande) svärmor; förr äv. om svägerska. OPetri Tb. 80(1525). Hoos the gamla Romare haffuer warit een sådan Blygsamheet, att Föräldrarne haffua icke baadat medh sina egna Söner och Dötrar .. ey heller Sonahustrun medh sinne Swäära. PJGothus Martini 194(1608). Hon Swära bleef åt Twänne Sone-qwin(n)er. Dahlstierna (SVS) 406(c. 1696). (Sv.) Swära .. (Eng.) Sister in law. Serenius(1741). Nyss jag rösten förnam af min vördade svära. Johansson HomIl. 22: 451 (1848). Jag .. hos dig i ditt rum vill ha äran, / men Tore nu lämna vi ensam med sväran. Brogren Rom. 97(1910). Östergren(1951; angivet ss. numera sällsynt). — jfr STYV-SVÄRA.
