publicerad: 2002
SÄNKE säŋ3ke2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en (Polhem Test. 2Föret. 17 (c. 1745) osv.) ((†) -er BoupptSthm 26 ⁄ 11 1668, s. 1932, Därs. 11 ⁄ 12 1689, Bil.).
Ordformer
(senck- 1679 (: Senckesteedh)—1736 (: senck-hamrar). sänk- (-ck-) 1638 (: Säckiern; felaktigt för Sänckiern), 1682 (: Sänk Sparhaka) osv.)
Etymologi
[jfr d. sænke, nor. bm. senke; av t. senke, till senken, försänka (se SÄNKA, v.1); möjl. delvis ombildning av likbetydande t. gesenke (se GESÄNKE). — Jfr SÄNKA, v.3]
(i fackspr.) om smidesverktyg bestående av en form l. ett underlag (av härdat stål, förr äv. järn) försedd (försett) med urgröpning(ar) l. spår l. gravyr(er) vari smidesämnet (vanl. i upphettat tillstånd för hand l. med hjälp av hejare o. d.) smides till avsedd form; dels om sådant smidesverktyg bestående av en enda (fristående l. på städ anbringad) form osv. vari smidesämnet inpressas för formning, i sht förr äv. kallat enkelt l. öppet sänke (stundom oeg., med inbegrepp av städet), dels om (i sht för massfabrikation av färdiga detaljer avsett) sådant smidesverktyg delat i en undre o. en övre (på hammare (se HAMMARE, sbst.2 1, 2) anbringad) form med arbetsstyckets form ingraverad, ofta kallat slutet sänke, varemellan smidesämnet placeras för formning medelst hamring l. tryck; jfr GESÄNKE 1. Smida i sänke, se SMIDA 1 d. BoupptSthm 26 ⁄ 11 1668, s. 1932. Sänke, Stans, kallas en graverad, eller urgröpt form uti stål, hvaruti järn, eller någon annan metall, indrifves med en lämpelig däremot svarande stamp, at antaga den graverade urgröpningen. Rinman 2: 948 (1789). Sänke, (dvs.) Stamp el. urhålkadt stycke jern el. stål, hvari något smides till den form urhålkningen har. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stämpeln släggas eller slås, under Hejjaren, så länge till dess den fullkomligen format sig efter sänket. VetAH 1820, s. 207. Skeden går .. till fördjupnings-arbetaren, som på ett poleradt städ och med rund hammare slår skeden i ett sänke efter skedbladets form. JernkA 1828, 1: 376. Ett sänke består antingen blott af en underdel, eller af ett öfver- och ett undersänke. Almroth Karmarsch 206 (1838). För att underlätta arbetet har smeden s. k. sänken i städet, i hvilka hvarje del af saxen noga passar. Hector Husg. 84 (1904). Massfabrikation av standardiserat smidesgods möjliggjordes genom s. k. sänksmide, vid vilket det upphettade materialet formades mellan stansar (”sänken”) under maskinhammare eller i smidespress. Gårdlund IndSamh. 78 (1942). Sänke .. (dvs.) Smidesverktyg försett med gravyr, som utgör ett negativ av den önskade detaljen och i vilket arbetsmaterialet formas vid sänksmide. BonnierLex. (1966). — jfr ANSATS-, HUGG-, NYCKEL-, RUND-SÄNKE.
Ssgr [förleden i vissa av nedan anförda ssgr kan möjl. delvis vara bildad till uttr. smida i sänke] (i fackspr.): A: SÄNK-FORM. form (se d. o. II 1) som utgör sänke; form för sänksmide; jfr dyna, sbst.1 4 b. 2NF 26: 18 (1917). —
-HAMMARE. (i sht förr) hammare (se hammare, sbst.2 1, 2) med sänke; hammare för sänksmide. Broocman Hush. 2: 41 (1736). Inom handsmidet benämnas motsvarande verktyg sänkhammare och sänkstäd, hvarjämte förekommer den s. k. sänkstocken. 2NF 28: 105 (1918). SvIndLex. 1: 562 (1948). —
-JÄRN. (†) sänke. BtÅboH I. 13: 302 (1638: Säckiern, felaktigt för Sänckiern). Scheutz Bleckarb. 33 (1849). —
-PLATTA. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 17. Verktyg .. såsom brynen, förgyllarknivar, hål- och sänkplattor (användas som underlägg vid smidning). VaruhbTulltaxa 1: 440 (1931). —
-SMED. smed som i en verkstad l. fabrik utför sänksmide; jfr hej-smed, hejar-smed. Sänksmederna tillverka alla låsets delar utom fjädrarna i sänken antingen för hand eller med vattudrift. Dædalus 1937, s. 98. NordYrkesklassif. 126 (1978). —
-SMIDD, p. adj. smidd i sänke. Weste (1807). Sänksmidda produkter för bilindustrin och den skandinaviska verkstadsindustrin. SvD 22 ⁄ 2 1975, s. 19. Skruvtvingar .. Sänksmidda av stål. LunaVM85 389 (1984). —
-SMIDE. smide i sänke, äv. koll., om sänksmitt gods l. sänksmidda artiklar l. produkter o. d. Rinman Jernförädl. 153 (1772). Sänksmide (dvs.) formgivning i ett fåtal operationer av metallprodukter genom smidning i sänke med hjälp av hammare, s. k. hejarsmide eller smidespress. SvTeknOrdb. 266 (1946). Vid sänksmide tvingas arbetsmaterialet med hjälp av speciella verktyg, sänken, att flyta i sänkets gravyr, som utgör ett negativ av den färdiga detaljen. IngHb. 6: 477 (1954). Gruppchef med huvuduppgift att ansvara för marknadsföring av sänksmide exklusive slitgods. SvD 22 ⁄ 2 1975, s. 19. —
-SPARRHAKE, förr äv. -SPARRHAKA. (†) mindre sparrhorn försett med sänke; jfr sparr-hake, sbst.2 Een stoor Sänk Sparhaka. BoupptSthm 1682, s. 1071 a, Bil. —
-STOCK. (förr) Sänkstock .. (dvs.) Sänkstäd hos bleckslagare. Dalin (1854). Sänkstocken, (dvs.) ett numera tämligen sällsynt, af gjutjärn eller gjutstål tillverkadt, tungt, städliknande verktyg, försedt med en mängd olikformade profiler och urtagningar för arbetsstyckets utsmidning till olika fasoner. 2NF 28: 105 (1918). —
-STÄD. (sänk- 1755 osv. sänke- 1679—1800) (i sht förr) städ försett med sänke. BoupptSthm 1679, s. 1586 b, Bil. —
-VERK, sbst.2 (sbst.1, 3 se sp. 16264 resp. 16275). (†) om anordning för smidning med sänke. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 23 (1755). Rinman 1: 477 (1788).
B (†): SÄNKE-STÄD, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content