publicerad: 1956
RALLA ral3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(ral- i ssgr 1646 (: Ralsago)—1647 (: Ralhooror). rall- 1587 osv.)
Etymologi
[fsv. ralla, sv. dial. ralla, springa med skvaller, skrävla, gnola, motsv. d. dial. ralle, sitta o. prata gemytligt, prata högt m. m. (jfr d. ralle, rossla m. m.), nor. dial. ralla, shetl. rall, mlt. o. holl. rallen, babbla, skvallra, sydt. dial. rallen, prata för mycket, sladdra, om brunstig katt: skrika; av ljudhärmande urspr. liksom BABBLA. — Jfr RALL, sbst.4, RALLA, sbst.2, RALLER, RALTA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, vard.)
1) prata innehållslöst l. andefattigt, prata i vädret, prata strunt, babbla; äv. (o. numera i sht): skvallra (om andra människor); föra sladder. Helsingius Bb 6 b (1587). Tå Vrsla kommer hoop med Gertrud och Sibilla, / Så rall' och sqwallra de. Wennæsius Klingd. 50 (c. 1670). Är ikke thet at ralla? / När tu wilt Himmelen thet Femte Wäsen kalla. Spegel GW 41 (1685). När hon kom in i mitt kök för att dricka te och ralla om allt hon uppsnappat. Nordström Byn 66 (1930). särsk. (†) i uttr. ralla på ngn, falskeligen tillvita ngn ngt. Ihre (1769).
2) (numera bl. tillf.) med innehållsobj.: prata (strunt), säga (sådant som är innehållslöst l. andefattigt l. grundlöst o. d.). Lucidor (SVS) 193 (1672). Thet som een galen .. Menniskia rallar och vthpluttrar. Sylvius Mornay 459 (1674). särsk. (†) med avs. på brev: skriva o. fylla med pladder. Nu har jag Rallat ett grufveligt långt Bref. CAEhrensvärd Brev 2: 48 (1795).
3) (osolidariskt l. okamratligt) berätta om l. avslöja ngt (som en annan gjort l. sagt o. vill ha hemlighållet), skvallra. (Sv.) Ralla, .. (t.) aus der Schule schwatzen. Lind (1738). Skvallerbytta bingbång ... Ralla du gärna för mor min. Väring Längt. 82 (1941).
Särsk. förb. (till 1, 2): RALLA FRAM. (†) berätta l. återge (ngt som är grundlöst l. tomt l. som utgör struntprat). Kolmodin QvSp. 1: 56 (1732). —
RALLA IHOP10 04. (i vissa trakter, tillf., vard.) (hitta på o.) ”sätta ihop” (ngt); jfr ljuga ihop. (Att Lönnrot) själf ”rallat” ihop det hela (dvs. Kalevala). Ahrenberg Männ. 6: 146 (1914).
Ssgr (i allm. till 1; i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): A: RALL-BYTTA. [sv. dial. rallbytta] till 1, 3: skvallerbytta. TJohannis Fästn. Cc 5 a (1604). Då ska ja nog också skvallra på dej, din rallbytta. Väring Längt. 82 (1941). —
-HORA, f. [möjl. till ralla, v.3; jfr sv. dial. rallhund, kringstrykande l. löpsk hund] (†) okvädinsord till kvinna (för att beteckna henne ss. liderlig o. lögnaktig l. dyl.). ÅngermDomb. 1647, s. 42. Därs. 1648, s. 27. —
-KOFSA ~kof2sa, f.; best. -an; pl. -or. [till sv. dial. kofsa, slarvig l. smutsig l. liderlig kvinna] = -käring. Hedenvind-Eriksson Offerv. 7 (1920). —
-KÄRING. [sv. dial. rallkäring] skvalleraktig kvinna, sladderkäring. Serenius (1741). Rallkäringar och kaffemostrar. Väring Vint. 177 (1927). —
-SAGA. (rall- 1646—1912. ralle- 1647) grundlös berättelse; skvalleraktigt rykte, sladder. Den Ralsago som är opkommen att ländzman Pedher Nilsson i Öhn .. skall hafwa besofwet sin lego pijgo. ÅngermDomb. 1646, s. 3. Högberg Fåg. 65 (1912). —
B (†): RALLE-SAGA, se A. —
Avledn. (till 1; †): RALLERI, sbst.2, n. sladder, skvaller; tomt l. grundlöst prat. Bylöpande och rallerij. HanssonDröm. D 2 a (c. 1680). Om Fogelen Phœnice .. är idelig rallerij och en updichtat Saga. Rudbeck Atl. 2: 422 (1689).
Spoiler title
Spoiler content