[jfr t., eng., fr. talion; ytterst av lat. talio (gen. -ōnis), vedergällning, straff, till talis, sådan, utvidgning av den rot som äv. föreligger i DEN]
rättshist. om straff avsett att tillfoga en brottsling samma skada som denne själv vållat; numera företrädesvis ss. förled i ssgr. Biberg 3: 66(c. 1823). I vissa fall har .. straffet bland de australiska stammarna karaktären av talion eller vedergällning. Karsten NatF 155(1928).
Ssgr (rättshist.): TALIONS-GRUNDSATS~02 l. ~20. jfr grund-sats 2. En .. begränsning (för självhämnden) utgör uppställandet af den s. k. talionsgrundsatsen (”öga för öga, tand för tand”), som möter oss redan i den fornbabyloniske konung Hammurabis lag och senare inom den judiska rätten. 2NF 25: 759(1916). —
-LAG. (†) talionsprincip; jfr -rätt. Ingen Tänkare har ännu wågat sätta i twifwelsmål, at icke Talions-Lagen eller Wedergällnings-Rätten i naturen äger grund. Nordenskjöld Oneir. 2: 31(1783). —
-PRINCIP. rättsprincip enligt vilken en brottsling skall tillfogas samma skada som han själv vållat. Brock KrimReformsträv. 3(1909). Talionsprincipen, den konsekventa vedergällningsprincipen, grundsatsen om att öga skall givas för öga och tand för tand, tränger .. in i de yngre lagarna. SvFolket 2: 264(1938). NE(1995). —
